Tillgänglighetsverktyg

Översatt av AI. Kan innehålla fel.

Recension: Kaasua, komisario Palmu!

– –

I teatern: Gas, inspektör Palmu!

Inspektör Palmu. Bara tanken på inspektör Palmus får mig att le. Jag har inte läst Mika Waltaris roman Vem mördade fru Skrof? (1939), men idén till Matti Kassilas filmklassiker från 1960-talet Gas, Inspector Palmu! Det väcker stor nostalgi i luften. Och vad händer när inspektör Palmu kliver upp på teaterns scen? Helsingfors stadsteater berättar det och det gör ett utmärkt jobb.

Inspektör Palmu (Kari Väänänen) skyndar till platsen med sina assistenter detektiv Virta (Heikki Ranta) och detektiv Kokki (Petrus Kähkönen) när den rika fru Skrof (Kirsi Karlenius) hittas död i sin lägenhet. Döden verkar naturlig. Fru Skrof har glömt att öppna gaskranen och dog av gasförgiftning. Inspektör Palmu tror inte på detta och inleder en mordutredning. Ledtrådar börjar dyka upp. Är mördaren fröken Kirsti Skrof (Sara Paasikoski), Kaarle Lankela (Tuukka Leppänen), predikanten Mustapää (Jouko Klemettilä) eller kanske någon helt annan? Inga problem. Inspektör Palmu bestämmer sig.

Toppen! Det är otroligt fantastiskt att se Kari Väänänen på teaterns scen. Väänänen är som den självklara Palmu. En grinig man som kastar sig in i sina egna tankar, som inte saknar karisma. Låt detektiverna göra sin del. Palmu ser på från sidan och leder detektiverna på rätt väg. Miiko Toiviainen, som gillar kostymen av konstnären Kurt Kuurna, vet hur man är irriterande söt i sin roll. Mannen är frustrerande och så säker på sig själv att han inte kan låta bli att beundra. Och varför skrattar jag alltid när jag ser Jouko Klemettilä på scenen? Klemettilä passar perfekt in i rollen som predikant för en mystisk religiös sekt. Eero Saarinen gör också ett skickligt jobb på scenen varje gång. Den här gången spelas huvudrollen av lagmästaren Lanne, och birollen är Kuurnas bekant Reiska. Två helt olika roller.

Nostalgin är påtaglig när man följer föreställningen. Det är som om du har blivit uppryckt från idag till natten i Helsingfors för decennier sedan. Miljöerna är väl utförda och spännande mångdimensionella. En jazzorkester som passar epoken styr pjäsens flöde. Ibland är det skönt att bara låta sig ryckas med av musiken. Färgerna och ljusen är perfekta. Det är ett nöje att följa en sådan föreställning. Tiden flyger fort, och det finns inget behov av att titta på klockan. Allt som allt, en underbar helhet.

Scenadaptionerna av Mika Waltaris Palmu-romaner har varit förbjudna länge, men lyckligtvis har Waltaris dödsbo redan gett klartecken för några år sedan. För ett par år sedan sågs inspektör Palmus misstag på Arena-scenen i Helsingfors stadsteater. Waltaris barnbarn Joel Elstelä har dramatiserat Gas, inspektör Palmu! pjäs baserad på Mika Waltaris roman Vem mördade fru Skrof?. Pjäsen har regisserats av Heikki Kujanpää, som har lyckats få rollerna att fungera väl tillsammans.

Gas, inspektör Palmu! är en fantastisk pjäs för någon som annars inte har mycket av teaterbas. Pjäsen är lätt att följa och kombinerar komedi, detektivhistoria och musik på ett fint sätt. Å andra sidan är detta också en pjäs som stora teaterälskare inte bör missa.