Tillgänglighetsverktyg

Översatt av AI. Kan innehålla fel.

Recension: Mörköooppera

– –

Monster och multiinstrumentalism för hela familjen

Groke Opera på Helsingfors stadsteater erbjuder musikaler för hela familjen för alla sinnen. En kompromisslöst välgjord barnmusikal ses också av vuxna med förundran och beundran, skratt och känslor.

Marjatta Pokelas sånger har spelats i finska skolor och daghem i generationer. Pokelas Groke Opera från 1980 har definitivt aldrig varit så magnifikt iscensatt: versionen som anpassats för Helsingfors stadsteater av regissören Kimmo Virtanen, koreografen Jyrki Karttunen och dramaturgen Merja Turunen har framgångsrikt uppdaterats för den moderna publiken vad gäller uttryck, scenografi och musik.

I början av berättelsen lämnar Groke sin norra sagoskog för att ge sig ut i människornas värld, “Mölliäinen”, och hamnar i Helsingfors och i parlamentshusets korridorer. Mörös resa är faktiskt en opera i den meningen att du inte hör själva talet – du får bara begriplig text under sångerna. Eller inte, Mr. Beans osammanhängande svammel i kombination med det yrande skådespelaruttrycket gör de slapstick-vändningar mellan låtarna fullt förståeliga för både unga och gamla tittare.

Och låt oss ta bort bördan av bekymmer från föräldrarnas axlar när de väger om de vågar ta med de yngsta familjemedlemmarna till denna föreställning. Våga, för trots sitt namn är denna Groke varken skrämmande eller elak, utan snarare en sympatisk, nyfiken luffare.

The Groke spelas av Sanna Majuri, som har haft många stjärnroller i HKT:s megamusikaler på den stora scenen och även arbetat som röstskådespelare i musikaliskt ambitiösa animerade filmer.
På scenen i Groke Opera kommer Majuri att ackompanjeras av ett mycket skickligt team av HKT-artister, särskilt inom dans. Den enda manliga skådespelaren i ensemblen, Heikki Sankari, är, liksom Majuri, den mest välkända dubbningsrösten för barn från animerade filmer och TV-serier.

Alisha Davidows påkostade kostymer och fantastiska scenografi byggs upp på scenen till en ätbar värld av färger och former, där William Iles ljussättning resonerar i samma tonart. Gränssnitten mellan scenografi och ljus försvinner i fall med lösningar som upplysta skuggor och “orkesteräpple”-lampskärmar.

Ljudet, skapat av ljuddesignern Aleksi Saura, är mjukt och basregistret mullrar övertygande utan onödig skuggning. Det helt nya surroundsystemet på den lilla scenen presenteras i en regnsekvens där tittaren verkligen känner sig som mitt i regnet.

Den nya scenmekaniken i teaterbyggnaden, som renoverades i höstas, har också utnyttjats för att tjäna arbetsgruppens visioner: den snabbt rörliga och tyst roterande scenen med sina lyftar möjliggör allt mer busiga scenbilder.

Sångerna från Groke Opera har blivit klassiker som redan lever ett eget liv – den mest kända är förstås “The Groke It Went to the Circle”. Av HKT:s arbetsgrupp bör Lauri Schreck särskilt nämnas, som nyligen arrangerat alla delar av verket och ansvarar för deras genomförande på scenen, och som blev känd som multiinstrumentalist i Talent Suomi-finalen för några år sedan.

Liksom artisterna är Schreck, som spelar i full kostym och mask, en “musikalisk mask” som kläcks ur ett jättelikt äpple som ingår i scenografin, och rör sig ganska smidigt i sin livestudio som består av dussintals instrument och hjälpmedel.

Schreck, som undervisar i blåsorkester vid Sibeliusakademin, är en virtuos med både konsertkantele och gitarrer. Som enmansorkester slänger han in en eller två takter av en robust synthmatta, sedan ett mjukt basostinato och slutligen en uppfinningsrik rytm från Rolands multipad, ovanpå vilken man sedan kan börja glasa hela med mer akustiska stråkar och slagverk.

I Schrecks händer uppdateras Pokelas musik från nästan 40 år gammalt utseende till idag. I 2000-talsversionen hör vi också relevanta metals och raps, men inte obekvämt fastklistrade – “när det här är vad det ska vara” – utan som en del av ett mångfacetterat ljudlandskap som innehåller ekon av rock, mekanisk pop, ambient och folkmusik.

Groke Opera kommer att spelas fram till mitten av maj, och föreställningen återkommer till repertoaren efter sommaruppehållet.