Recension: Kinky Boots

Den internationellt framgångsrika musikalen Kinky Boots hade premiär igår på Helsingfors stadsteater.

Jag hade sett nummer från musikalens scener i New York och London på YouTube och även några klipp från Helsingforsmusikalen i förväg på plats, så jag visste att City Theatres musikal inte skulle överskuggas av de stora musikalstäderna vad gäller spektakel och färdigheter.

Jag hade inte väntat mig att musikalens berättelse skulle vara så fängslande.

I musikalen baserad på filmen Kinky Boots är Charlie Price (Petrus Kähkönen), i tjugoårsåldern, på väg att starta sitt eget liv i London när han får höra att hans far har dött. Charlie återvänder till den lilla staden och tar på sig ansvaret att driva familjens traditionella skofabrik.

Det avslöjas snart att företaget är nära att gå i konkurs. En överraskande räddning hittas i en nattlig gränd, där Charlie träffar dragartisten Lola (Lauri Mikkola). Charlie erbjuder Lola möjligheten att designa en ny skokollektion för män som gillar att bära högklackat.

Detta är början på en berättelse om att acceptera olikheter, fäder och söner, maskulinitet och femininitet. Och framför allt, mellan dem.

Regissören Samuel Harjanne har lyckats skapa en musikal som rör sig från ena känslomässiga extremen till den andra, och rollbesättningen är helt rätt.

Få i publiken skulle tro att Lauri Mikkola, som spelar huvudrollen, tog på sig högklackade skor för första gången bara under auditionen? På scenen fångar Mikkola Lolas briljans, men också hennes mänsklighet.

Scenen på herrtoaletten där Lola berättar sin historia för Charlie är särskilt minnesvärd.

“Kan Kinky Boots stå för hypen?”

Petrus Kähkönen, som ses som Charlie, sjunger och spelar berättelsen om Charlies uppväxt trovärdigt och utan att snåla sig.

Det finns också roliga prestationer i birollerna. Anna Victoria Eriksson, som spelar Lauren och är förtjust i Charlie, får publiken att skratta mest.

De mest spektakulära shownumren sätts till rytmen av Lolas änglar. Och publiken älskade dem. Som hela arbetsgruppen.

Jag räknade att jag har sett de senaste 13 premiärerna av en musikal på City Theatre, men jag har aldrig sett den extas och mängden stående ovationer som Kinky-teamet fick igår.

På vägen hem undrade min vän och jag om Kinky Boots kunde göra samma sak som musikalen Hype gjorde på 90-talet?

Kinky Boots är en musikal som, när den är som bäst, kan förändra världen till det bättre. Kanske betyder det att dagen är lite närmare när en pojke i högklackat skåp ses lika neutral som att sparka på en fotboll?