Recension: Kinky Boots

Kinky Boots glänser på Helsingfors stadsteater

Startåret för Helsingfors stadsteaters nya maskineri, som befriades från en lång renovering förra hösten, är över, och nu är det dags att verkligen släppa ut ångan när den nya kontroversiella musikalen Kinky Boots tar plats på den stora scenen.

Kinky Boots, skriven av Harvey Fierstein och komponerad av Cyndi Lauper, är en av decenniets internationella musikevenemang. Succén, som färdigställdes på Broadway för fem år sedan, har nu översatts till flytande finska för City Theatre av Kari Arffman och Hanna Kaila, och regisseras av Samuel Harjanne, en lovande talang som lärt sig regiarbetet i England.

Kinky Boots berättar historien om Charlie, som har ärvt en konkursmässig skofabrik, och Simon, som uppträder som dragartist vid namn Lola, och som bokstavligen kastas på kollisionskurs av en slump. Efter att ha återhämtat sig från den första chocken får Charlie en idé för att rädda familjeföretaget, och han lyckas övertala Lola att ansluta sig till honom.

Under allt glitter och drag lyfter Kinky Boots fram teman som bubblar i tiden, såsom möjligheten att bredda könsrollerna, och reflekterar också över vad som kommer att hända med väst när arbete och produktion försvinner till avlägsna länder på grund av globaliseringen.

Dessutom talar Kinky Boots – åtminstone inte predikande – om att acceptera andra och sig själv som alla andra råkar vara. Lolas replik avslutar det lättsamt och koncist: “Var dig själv – de andra rollerna är redan upptagna!”

HKT:s framträdande börjar med höga förväntningar med introduktionen av startpunkten, människorna och fabriken, och när gamla vänner Charlie (Petrus Kähkönen) och Harry (Heikki Ranta) har lyckats framföra sin stiliga duett i en pubscen, går vi vidare till kärnan som alla väntar på, nämligen dragklubbarnas dolda, syndiga glittrande gnista.
Premiärsalen rivs sönder när den stora knackningen från HKT:s svindlande teatermaskin öppnas, och en otrolig hord av dragqueens tar över den stora scenen till kickande discofunk. Det ser fantastiskt ut och låter saftigt, och utöver förbudet filmar HKT:s ensemble även roller bakom kulisserna för kvällens absoluta “drottning”, Lola.

Rollen som Lola har spelats av mörkhyade artister världen över, men det är lyckligt för den finska tittaren att den finska versionen har letat efter det bästa istället för pigment. Det nya musikaliska löftet Lauri Mikkola (Lola/Simon) är fullt av talang från topp till tå, och regissören Harjanne är ett djärvt men rätt val för en av de mest krävande musikaliska rollerna just nu. Och oroa dig inte, Mikkolas röst och tolkning har gott om själ och själ – vare sig genren är discofunk, traditionell pop-powerballad eller till och med Whitney Houston-inspirerad R&B-diva.

I andra delar av världen har rollen som Charlie fyllts med nya sångarupptäckter från TV-idoltävlingar, en lösning som inte alltid visat sig framgångsrik. I en internationell jämförelse slår Petrus Kähkönen Broadway och West End Charlie med god marginal. HKT:s Kähkönen är inte bara en oslagbar sångerska, utan också en fullblods skådespelare som har internaliserat det viktigaste: i en musikal måste berättandet fortsätta sömlöst från tal till sång och tillbaka igen. “Sielukas mies”, som rullar i pianoblues och gospeltoner, väcker spontana applåder från publiken som kvällens vackraste soloframträdande.

Och även om allt sömlöst lagarbete, både på scen och bakom kulisserna, är den största delikatessen i denna HKT-musikal, är texten och musiken i Kinky Boots oundvikligen gjorda för två, eller kanske till och med tre, huvudroller.
Kähkönen och Mikkolas starka duo får sällskap av Anna Victoria Eriksson (Lauren, som är förtjust i Charlie), som redan gjort många framstående musikaliska roller i olika delar av landet, men nu visar en helt ny sida av sig själv som en flamboyant komiker.

Musiken i Kinky Boots är inbäddad i en stilistiskt ganska snäv mall. Det finns en blandning helt lagad av rytmmusikens ingredienser, där skramlande indierock och gammaldags disco bubblar i samma gryta. Finalen i musikalen är som något snots från Madonnas tidiga uppsättning eller Stock-Aitken-Watermans hithylla, från tiden då Kylie Minogue slog igenom.

Den elva man starka orkestern i föreställningen – och förstås hela scenensemblen – leds från orkesterdiket bakom pianot av Eeva Kontu, som fick visa sina teaterdirigentklor i rockinspirerade framträdanden på Peacock-scenen i musikalen Dance of the Vampires för ett par år sedan.
Än idag, i den renoverade stora gropen i HKT:s egen teaterbyggnad, har Konttu en grupp av landets mästare i sina händer. Stråkar och träblås ger ännu mer delikata toner till det synthdrivna elektriska ljudet hos den sexmanna-kompiska gruppen (trummor, bas, två gitarrer och två gitarrkiosker). Dessutom kommer den robusta mässingen ibland fram fint i arrangemangen.

Särskilt slagverks- och gitarrsektionen är berikad med bakgrundsspår, som har producerats internt av HKT. Den traditionella trummis- och slagverkaruppsättningen har ersatts av en livetrummis som spelar standardtrummor och Rolands V-kit, och all percussion har programmerats och/eller spelats i förväg, eftersom framförandet ändå rullar efter klicket.

Kinky Boots är en tydlig rock/pop-musikal, där bandet ibland spelar ganska snabbt, och spelets kraft överförs genom Meyers nya PA hela vägen till läktarna. Ljuddesignern Kai Poutanen sprider ibland bandets sound bort från frontlinjen, och publiken blir förbluffad när den knackande synthlupen börjar snurra runt i rummet i en hink.

Kinky Boots är inte bara ett jubel över konstnärligt och tekniskt precisa sång och spel, drama och komedi, utan även andra grunder – från ljussättningen designad av William Iles till Gunilla Olsson-Karlssons koreografier och Peter Ahlqvists scenografi – har polerats, repeterats och stämts till ett så hårt beat att det nästan gör ont.

Samuel Harjanne, som debuterade på City Theatre, verkar ha tagit med sig det sista elementet som saknades till HKT:s talangfulla ensemble och toppmoderna teknik som ett minne från världen – någon magisk detalj som nu kommer att få finsk musikalisk expertis att stiga från toppen av ligan till internationell topp.
HKT:s Kinky Boots är en teknisk och konstnärlig succé, och den speglar inte ett enda klipp från Broadwaypremiären, men miljön gick helt fel. The Finnish Kinky Boots är inte bara mer energisk, livlig, uppfinningsrik, strikt och skicklig än de versioner som ses runt om i världen, utan också mer visionär och rolig, mer äkta, rörande och mer trovärdig.

Det är Helsingfors som nu visar New York och London hur man gör dessa saker!