Recension: Ystäväni pelikaani

Min vän pelikanen på Helsingfors stadsteater

Teater är en viktig form av att göra saker tillsammans med våra barn, och vi fick en fantastisk möjlighet att gå på den spännande och känslosamma premiären av Min vän pelikanen tillsammans med vår förstfödda på onsdagen.

Pjäsen är dramatiserad baserad på Leena Krohns roman In Human Clothes. Berättelsen handlar om en pojke vid namn Emil, som har svårt att anpassa sig till en ny livssituation. Emils föräldrar har skilt sig, och sonen flyttade till staden med sin mor. Emil saknar sin far och sitt gamla liv, och han vill egentligen inte ens ge sitt nya liv en chans.

Men att träffa en främmande ny granne förändrar allt. Vem, eller vad, är den där märkliga herr Hyyryläinen? Finns det verkligen en pelikan förklädd till en människa som bor granne?

Pelikanen har faktiskt bestämt sig för att bli människa, och för det behöver han Emils hjälp. Emil går genast med på att lära pelikanen att läsa och skriva, och som ett resultat lär de sig mycket av varandra och om sig själva mitt i spännande äventyr.

Emil och herr Hyyryläinen, en pelikan i människokläder, blir vänner och lär varandra att se världen med nya ögon.

Pjäsen är fängslande, den är rolig, den är varm och den är också känslig. Känslor, även stora, hanteras, och det ger också livsvisdom på ett unikt sätt.

Pelikanen, som älskar konsten, lär betraktaren något om mänskligheten. Pjäsen är full av längtan och avsägelse, liksom rädsla för förändring, men också vänskap och relationen mellan människa och natur.

Pjäsen var verkligen utmärkt. Vi hade en rolig kväll, och de stora teman lämnades hemma att fundera på. Min följeslagare som 10-åring rekommenderar – särskilt de roliga scenerna var minnesvärda. Jag blev också förälskad i skådespelarnas anpassningsförmåga och interaktion med publiken. Jag minns särskilt den melankoliska Hyyryläinen på zoo, när de små flickorna som satt bredvid oss på första raden vinkade till en pelikan inlåst i en bur, och han längtansfullt viftade med sina “vingar” mot dem. Jag gillade också kostymerna och den distinkta stilen, liksom hur pjäsen hade rörelse och livfullhet.