Recension: Äktenskapsgrejen

★★★★

Man kan inte säga att man blir förvånad när man stöter på ett nytt finsk-svenskt drama där en grupp människor samlas i en villa en vacker sommardag för att reda ut sina relationer.

Gunilla Hemmings Äktenskapsgrejen (Äktenskapshistorien ) hamnar så naturligt i sin vanliga miljö att formaliteten vänder till pjäsens fördel och börjar betona de valda teman som särskilda egenskaper.

Relationen mellan generationer och kön behandlas på ett så skarpt och fräscht sätt i verket, som klassificeras som en drama-komedi, att den traditionella glasverandan med spetsdraperier och rottingstolar i slutändan kunde ha rests på Lilla Teaterns scen för att ersätta den nu valda allusiva scenografin.

Äktenskapsgrejen är framför allt en pjäs med tre huvudsakliga kvinnliga roller.

Den mest effektiva och effektiva spänningen i föreställningen, regisserad av Cris af Enehielm, bildas mellan åttioåriga Irma (Laila Björkstam) och hennes dotter Silja (Jonna Järnefelt).

Mitt i krisen anländer Silja för att söka tröst hos sin mor, som i sin tur aldrig känt någon kallelse till moderskap.

Hängiven sin familj har Siljas vuxna barn gett sig ut i världen och hennes man har flyttat in hos sin unga kvinnliga vän.

Irma, som har behållit sin självständighet och frihet, har i sin tur bestämt sig för att gifta sig, flytta till Spanien med sin mycket yngre pojkvän och sälja Siljas barndomshem.

Miljön, som är trovärdig i sina överdrifter och balanserad i sin behandling, kompletteras av Irmas pojkväns unga dotter Ca (Oksana Lommi), som utmanar kvinnor att omvärdera saker med sin egen inställning, och som, som skilsmässobarn, också har sina egna problem att reda ut med sin avlägsna far (Joachim Wigelius).

Av olika skäl dyker Siljas otrogne make (Carl-Kristian Rundman) också upprepade gånger upp i villan, som inte är särskilt förvånande som karaktär, men vars möten med Silja bjuder på läckra situationer i sin överväldigande tragikomiska karaktär.

Björkstam, Järnefelt och Lommi gör ett unikt tufft jobb som mödrar och döttrar från tre olika generationer.

Antalet rädslor, förhoppningar, förväntningar och besvikelser är förmodligen detsamma för alla, men alla fattar sina egna beslut för att kunna leva med dem.

Att möta och acceptera beslut som andra fattar innebär en extra utmaning för livet, särskilt när det gäller personer nära dig som har bidragit till dina egna beslut.