★★★★

Dokumentärteater fungerar ofta genom att ge möjlighet att tillsammans bevittna en observation, ofta svår eller svår att se. Det ger dig möjlighet att berätta saker direkt, men samtidigt med avstånd.

När dokumentärteater tydligt skapas i ett samhälle och görs specifikt för det, ger det teatern möjlighet att skapa mer än bara en föreställning. Det skapar en gemenskap, även om den bara är tillfällig.

Det är just detta unika verk som Lilla Teaterns föreställning Actual Events handlar om.

Hur såg människor ut då, för länge sedan, när det fanns salt i sockerbehållaren? Hur pratar en person som ständigt blir sexuellt utnyttjad om sin egen upplevelse? Hur är det att resa med buss i Sydamerika efter att ha druckit två flaskor vin? Vilka är det adopterade barnets uttryck för tillgivenhet för den nya föräldern? Detta är några av de frågor som kan besvaras i Lilla Teaterns framförande.

Manuset är baserat på texter insamlade från Lilla Teaterns tittare, där de berättar vilken händelse i sitt liv de vill se på scen. I föreställningen, som består av nästan hundra svar och intervjuer, sätter sig skådespelarna (Birthe Wingren, Linda Zilliacus, Niklas Häggblom, Joachim Wigelius, Alexander Wendelin och Kira-Emmi Pohtokari) i publikens skor.

Verket sluter samtidigt in sig i sin innersta krets och öppnar sig för utomstående som ett slags porträtt av teatern. På dramaturgisk nivå skulle föreställningen kanske kunna vara en mer självständig självständig föreställningsorganism, den kan ha konventionella lösningar vars kliché inte alltid verkar helt avsiktlig.

Regissören och manusförfattaren Joakim Groth har finslipat sin regimetod baserad på äkta närvaro i årtionden. Skådespeleri inkluderar en enorm skala av olika nivåer av empati. Skådespelarna positionerar sig som dispositioner. I slutändan får varje tittare färglägga bilden själv, och det är vad publiken verkligen gör. Publiken gråter, skrattar, är förvånad och chockad över sin självbild utan att skådespelarna behöver pressa och tvinga sig.