Recension: Tahto
Skidåkaren Aino-Kaisa Saarinens pjäs handlar om jogging – Man skulle kunna tro att skådespelarna skulle vara genomsvettiga
Få levande människor görs till en pjäs. Skidåkaren Aino-Kaisa “Aikku” Saarinen är dock ett undantag. Helsingfors stadsteaters pjäs Tahto skildrar hennes karriär från barndomshemmet till världens topp.
Pjäsen berättar att Aikus familj var ganska tävlingsinriktad, eftersom pappan tog god tid på sig medan tvillingflickorna sprang runt i huset. Det fanns också en tävling om att plocka bär.
Systrarna tävlade mot varandra i allt, inklusive skidåkning. Det nämns att hennes tvillingsyster var en ännu bättre skidåkare än Aino-Kaisa. Pjäsen berättar dock inte varför hennes syster inte fortsatte sin karriär. I vilket fall som helst kunde idrottens historia vara annorlunda om hennes syster också hade deltagit i tävlingar på toppen av sporten.
Resan till toppen var inte lätt. Det krävde blod, svett, tårar och år av träning enligt ett exakt schema från Aino-Kaisa, samt en stark vilja att vinna. En person måste vara någon form av självplågare, en masochist, för att kunna utföra samma typ av prestation som honom.
De två ansiktena på en skidåkare.
City Theatres pjäs är baserad på biografin om Aiku, som publicerades för några år sedan och skrevs av sportjournalisten Pekka Holopainen. Den avslöjar skidåkarens två ansikten.
Aikku visar sig vara en självisk egoist när han bara fokuserar på att vinna. Familj och andra släktingar är sekundärt för honom i förhållande till skidåkningen.
Den nästan två och en halv timme långa pjäsen visade på ett chockerande sätt hur seriöst och långsamt det är att nå toppen i en skidkarriär. Aiku måste ha haft inte bara vilja utan också mycket uthållighet under år av krävande träning med målet att vinna.
Segern har inte kommit lätt, men det har också funnits besvikelser på vägen mot världsettan. Kanske tack vare besvikelser och år av slit känns segern ännu sötare när man äntligen når den!
På finsk mästerskapsnivå kommer Aikku att ha Virpi Kuitunen som sin tävlande, som beskrivs som en avslappnad tävlande och som, tack vare sin briljanta fysik, slår Aiku som en charm.
Hans hårda arbete belönas dock i många världsmästerskap och OS, och därför spelas nationalsången till Aikus ära.
Skådespelarnas svettloop
Jag har aldrig varit med i en pjäs där det varit så mycket löpning och sport som i Tahto. Skådespelarna kommer garanterat att vara genomsvettiga större delen av tiden, då de insiktsfullt använder scenen och även auditoriet som en löpplats.
Rollerna som Sanna-June Hyde och Linda Zilliacus som Aikkuna och Virpinä är de mest fysiskt utmanande i pjäsen. Kvällens föreställning kommer garanterat att bli dagens träningspass.
De spelar båda sina starka roller övertygande. Sanna-Junen Aikku är en beslutsam och viljestark skidåkare. Det spelar ingen roll om Virpi har en bättre fysik, Aikus vilja kommer att ta henne till seger!
Det är också trevligt att höra sången av Sanna-June Hyde och Vappu Nalbantoglu. Särskilt gratulationslåten som Vappu sjunger är helt underbar i sin ljusstyrka. Det påminner mig om Marilyn Monroes låt Happy Birthday, Mr. President.
Det är något mycket finskt med denna pjäs. Skulle finskheten vara den Aiku sisu som tar dig genom även den grå stenen?