Recension: Prinsessa Ruusunen – Paluu tulevaisuuteen

Det roliga gänget av godföräldrar och andra hits – Marco Bjurström andades en glädjens och framgångens låga i ungdomsmusikalen

ShedHelsinkis ungdomsmusikal Törnrosa – Tillbaka till framtiden är underhållande och välflytande underhållning från början till slut.

Journalisten Eeva-Stiina Pesonen gick för att se premiären på Studio Pasila:

Musikalen Sleeping Beauty – Return to the Future, med roll för barn och unga, är utmärkt underhållning som kan mäta sig med vuxenproduktioner, eller är bättre än dem när det gäller energi och äkthet. Samtidigt är det också en produktion som betonar mångfald och företags sociala ansvar i sitt bästa.

Berättelsen om Törnrosa får nya dimensioner när prinsessan i den klassiska sagan är en modern tonåring med pubertetens växtvärk. Och för att göra berättelsen ännu mer underbar sover han inte hundra år framåt, utan vaknar upp i det högljudda 1970-talet, vars symboler och bilder också kan njutas av i musikalen.

Ungdomsenergin griper tag i dig och showen är full av riktigt bra “flap” – tack vare översättaren Sami Parkkinen, glittrande kostymer – tack vare kostymdesignern och konstnären Jarkko Valte och hysteriskt roliga prestationer.

Jag minns särskilt Viljami Rosvalls yogapraktiserande hippiekung, Pauliina Kiurus vackra onda alv Myrtle och en grupp karikerade och härligt klädda fé-gudföräldrar som blir galna i Elphinstones speciella akademi och var som helst. Smart!

Några av de unga som spelar fé-gudföräldrarna arbetar faktiskt som barnlärare i Skene musikalteaterklubb, som är ryggraden i ShedHelsinki-produktionen.

Den mångsidige Janne Saarinens Törnrosas Goda samvete och Alvari Stenbäcks Törnrosas Dånrosas Dåliga samvete kan beundras i sina dynamiska scenrörelser. Från scen till scen för de berättelsen framåt. Rollen som Törnrosa spelas av Adela Ogunbor och Josefiina Vanamo växelvis. Alla huvudroller är i år barn.

I barngruppens musik- och dansscener kommer många barn och unga som uppträder i rullstol, liksom unga med Downs syndrom, att ses på scen. Glädjen i att uppträda, delta och lyckas är rörande. Enligt ShedHelsinkis driftsmodell kan barn delta i registreringsordningen, och produktionen vill betona att alla är tillräckligt bra.

Kreativa chefen Marco Bjurström och resten av ShedHelsinki har blåst upp lågorna i sitt gängs framträdande. Samma sak uttrycktes av Niki Sorsa, en ung person med särskilda behov som spelar en tidningsförsäljare i rullstol, i slutet av premiären: Jag vill bara säga att dessa unga här är viktiga för Marco. Marco har sagt till mig många gånger att du är en viktig man, sa Sorsa, och fått många ögonbryn i publiken att bli fuktiga.

Manuset är hämtat från ShedHelsinkis förebild, Londons Chickenshed, som är en teater i London som betonar mångfald. Chickenhead har fått starkt stöd av prinsessan Diana. Det finns redan preliminära planer för nästa juls visning av ShedHelsinki. Det görs också i samarbete med Chickenshed i London. Bjurström läser för närvarande möjliga manus för nästa år.

ShedHelsinkis produktion har också tagit ett stort kliv framåt från förra året, då teaterprojektet “Peter Pan” genomfördes på Alexanderteatern. I år anslöt sig Helsingfors stadsteater och föreställningen nådde scenen på Studio Pasila, en färdig teatermiljö med teknisk utrustning och professionella. I år var det nästan hälften så många barn som förra året, och det finns också två rotationer i föreställningarna.

ShedHelsinki representerar företagsansvar när det är som bäst. I våras grundade Elisa ShedHelsinki Foundation, som stödjer mångfaldigt barn- och ungdomsarbete som tar hänsyn till barn med särskilda behov. Enligt Veli-Matti Mattila, ordförande för stiftelsens styrelse, är det mycket viktigt att unga genom produktion kan förverkliga sina drömmar, som annars kanske är omöjliga att uppnå.

Musikalen kommer att spelas på Helsingfors stadsteaters Studio Pasila strax före jul. Det finns fortfarande visningar på måndag och tisdag.