Recension: Sommarboken
Lilla Teatern kommer att presentera en framgångsrik dramatisering av sommarboken.
★★★★
Jag VÄNTAR på ögruppen, jag väntar på havet, jag väntar på mormors kvicka visdom och den lilla flickans envisa iakttagelser. Jag får lite av något annat, och det gör Sommarboken bättre än genomsnittet.
Tove Janssons sommarbok dramatiseras nu för första gången i Finland. Berättelsen handlar om en mormor och ett barnbarn som tillbringar sommaren i skärgården. Hans far är också där, men han syns aldrig eftersom han arbetar.
På sin fritid hittade mormodern och barnbarnet saker att göra för sig själva. De gör de saker vi gör nu på sommaren. Samtidigt funderar vi på ett Jansson-liknande sätt.
Under ledning av JAKOB HÖGLUND förvandlas berättelsen, som utspelar sig på sommaren i skärgården, till ett boxspel.
På scenen illustrerar en hög trälådor en stuga i ena stunden, en skog i nästa och ett tält i en tredje.
Självklart har boxspel visats på biografer tidigare. Men att skapa en saftig visuell miljö som skärgården på ett så enkelt sätt är djärvt.
Det bästa är att lådorna fungerar för det mesta. Endast ibland förblir scenen stökig.
En annan stor detalj i verket är att ljuddesignern Hanna Mikander skapar ljuden på scenen tillsammans med skådespelarna. Det finns vatten i koppar, papperspåsar och dragkedjor.
Många vardagliga saker skapar de små och något större ljuden av sommaren.
Till en början tenderar dock ljudkonsten att ta all uppmärksamhet bort från själva pjäsen. När du kommer över det är du redo att få ett fint, helt levande liv.
ROLLISTA Sue Lemström och Jessica Grabowsky arbetar nära varandra. Skådespelarnas tajming är helt perfekt och reaktionen är äkta.
Lemströms mormor är en mångdimensionell karaktär: karaktärsfull, direkt, klok, lekfull och varm på samma gång.
Den lilla gamla Sophia, spelad av Grabowsky, är enklare. Skådespelerskan har internaliserat de skarpaste vinklarna i rollen som den lilla flickan.
I det här fallet blir Sophia en bra motvikt till sin mormor.
Når pjäsadaptionen med sina gimmickar fram till budskapet i Janssons verk?
Generellt sett, ja.
En sommarbok är inte en fridfull ögrupp och en sommaridyll. Det är konflikter, ständig visdom och förståelse för den annalkande döden.
Sorg på vissa sätt, med en tragikomisk twist.
Jag märkte att jag inte missade skärgårdsbilderna en enda gång. Enkelt var nog.
Jag fick något jag gillade men inte förväntade mig. Det är alltid trevligt.
I slutscenen staplas lådorna återigen på scenen, salen blir mörk och stormlyktan tas ut. Då vet du exakt hur den slutgiltiga bilden kommer att se ut.
Men att släcka stormlyktan i teaterns mörker – det är trots allt ett oerhört vackert sätt att tillkännage slutet på sommaren.