Recension: Hiljaiset sillat

Tysta broar får tårarna att rinna

På den lilla scenen i Helsingfors stadsteater är Silent Bridges en hisnande vacker och känslosam berättelse om kärlek, efter vilken ingenting är sig likt tidigare.

Silent Bridges är en välkänd berättelse från filmen från 1995 med Clint Eastwood och Meryl Streep i huvudrollerna. Filmen, liksom pjäsen, är baserad på Robert James Wallers roman som publicerades 1992.

Silent Bridges är en berättelse om kärlek, inte vilken kärlek som helst, utan om en “större-än-livet”-kärlek som förändrar livet för två människor och vars minne bär även bortom döden.

Fotografen Robert Kincaid, som reser världen runt, träffar Francesca Johnson, en mamma på landsbygden i Iowa, vars familj, en make och två tonårsbarn, råkar vara borta hemifrån i några dagar.

På fyra dagar upplever Robert och Francesca kärlek, efter vilken inget är sig likt. Klichéerna bleknar i jämförelse och beskrivningarna av stor kärlek i världslitteraturen hamnar i andra hand jämfört med kärlekshistorien om Robert och Francesca. Kärleken tänds oväntat och varar resten av hennes liv, även om Robert lämnar och Francesca stannar hos sin familj.

Francesca behåller sin hemlighet, som hon bara vill dela med sina barn efter att hon dör. Francescas barn Caro och Miki, som kom för att tömma sitt gamla hem efter moderns död, hittar sin mammas brev, dagbok och en låda med gamla fotografier. Vuxna barn lever ut sin mammas stora kärlek genom brev, lappar och bilder. Djupet i Francescas och Roberts kärlek och känslor går tillbaka årtionden. Francesca gjorde ett osjälviskt val och bestämde sig för att stanna hos sin familj. Hans dotter Caro, å andra sidan, gör ett annat val efter att ha hört sin mammas kärlekshistoria.

Kari Heiskanen som Robert och Merja Larivaara som Francescan tolkar huvudparets känslor på ett nedtonat och övertygande sätt. Det är svårt att föreställa sig skådespelare i rollerna som skulle kunna överträffa Larivaaras och Heiskanens prestationer. Elina Hietanen som Carona och Mikko Virtanen som Mikki gör också ett utmärkt jobb som grälande syskon, vars yttre fasad bryts bit för bit genom att avslöja deras mammas hemlighet.

Autenticitet och naken, sårbar mänsklighet är pjäsens centrala teman. Silent Bridges skriker tyst: vågar du leva, vågar du älska, vad är viktigt i livet? Vad vill du ha ut av ditt liv och vad är du villig att offra för det?

Silent Bridges är en suggestiv och gripande föreställning som passar alla som är redo att möta sig själva, sina minnen och känslor och utmana sig själva att reflektera över kärlekens mening och betydelse. Det är klokt att ta med ett paket näsdukar till föreställningen.