Att bryta språkbarriären
Minttu Mustakallio och Tuukka Leppänen, de stora favoriterna inom den finska teatervärlden, tar sig an en ny utmaning under hösten: de kommer båda att spela huvudrollen i ett annat finskt språk på scenen i Lilla Teatern.
Minttu Mustakallio står inför invigningen av Lilla Teaterns 80-årsjubileum på hösten, klassikern Män kan inte våldtas (på finska. A Man Can’t Be Raped), som efter nästan fem decennier äntligen får sin finska premiär. I pjäsen, baserad på romanen som Märta Tikkanen publicerade på 1970-talet, blir Tova Randers (Mustakallio), som firar sin 40-årsdag, offer för våldsam våldtäkt och bestämmer sig för att ta rättvisan – eller kanske mer korrekt, hämnden – i egna händer.
Ämnet är tungt, men regissören Sara Giese har också funnit dess lätta och komiska nyanser i Tikkanens text. Mustakallio är entusiastisk över den kommande rollen, av många anledningar.
“Det känns uppfriskande att kunna göra teater på svenska. Varför gör inte vi finsktalande skådespelare det oftare?” frågar han.
Mustakallios svenskspråkiga debut var redan för några år sedan på scenen på den svenska teatern, och svenska är ändå inte helt främmande för den språkälskande stjärnan. Han gillar att kasta sig in i nya världar genom språk.
“Det var en fantastisk upplevelse att bryta ner den mur som vi finsktalande ofta har mot det svenska språket. Vi kan göra mycket mer än vi tror, vi måste bara våga.”
De svåraste stunderna i att agera på ett annat språk är de stunder när dina tankar avbryts på scenen och replikerna plötsligt försvinner ur huvudet. Alla skådespelare känner till situationen.
“På finska är det lätt att snabbt hitta ersättningsuttryck som kan rädda situationen och fortsätta föreställningen. På ett främmande språk kommer inte alltid de uttrycken direkt.”
Samtal med viskaren
Tuukka Leppänen kommer också att ta scenen på Lillan som huvudkaraktär i den älskade irländska musikalen Once, regisserad av den nya konstnärliga ledaren Jakob Höglund. I oktober kommer den nordiska premiären av denna pjäs, som har varit en stor framgång på Broadway och i West End, att äga rum.
“Jag hade velat vara med i musikalen Once länge, och när möjligheten dök upp att göra den på svenska tänkte jag att vi skulle göra den på svenska. Det var också en fantastisk möjlighet att lära sig svenska ordentligt.”
Leppänen började öva på repliker och repetera sånger översatta till svenska redan på våren. Hon närmar sig det nya språket med nyfikenhet och beslutsamhet, och har även tagit privata svenska lektioner.
“I början fanns det utmaningar med uttal och tempo,” säger Leppänen. “Vi har gjort samtalsövningar med Lilla Teaterns viskare Ragni Grönblom så att jag kunde utveckla ett naturligt ljud. Målet är förstås att publiken inte alls märker att tänka på språk.”
“Texten är kodad i kroppen”
Medan Mustakallio gärna kastar sig in i omfamningen av ett nytt språk, är Leppänens metod mer skollik. Hon säger att hon förberedde sig för en rysktalande roll på samma sätt.
“Även då gick jag kurser och diskussioner tills språket stabiliserade sig. Jag säger inte att det är perfekt, men det har varit trevligt att lära sig ryska också. Och nu tar vi över svenska.”
Den beslutsamma professionalismen hos hans yngre kollega gör ett tydligt intryck även på den flerspråkige Mustakallio. Upplever skådespelarna förändringar i sina gester eller ansiktsuttryck när språket förändras?
“Jag märker att jag viftar mer med händerna när jag talar franska eller spanska,” medger Mustakallio. “När jag talar svenska har jag inte märkt någon stor skillnad på mig själv, dock.”
Leppänen närmar sig saken från en annan vinkel.
“Det spelar egentligen ingen roll för mig på vilket språk du uttalar raderna när du väl har lärt dig dem. Det är som att texten är kodad i kroppen, och jag kan fokusera mer på rörelserna eller, som i det här fallet, på att spela gitarr och sjunga.”
Text Janne Strang