Den rebelliska drottningen var en superstjärna under sin tid
“Idén till The Queen’s Play föddes ur nackdelen att kungliga pjäser har skapats i mörkret, medan de om drottningar inte har det,” säger regissören Sini Pesonen.
I drottning Christina av Sverige (1626–1689) blev Pesonen särskilt fascinerad av frågor relaterade till makt och kön – hur Christina bröt mot tidens normer och byggde sin egen väg som drottning.
“Kristiina var en mycket modern men motsägelsefull karaktär på sin tid. Han uppfostrades som en kung och använde sin makt med självförtroende, men samtidigt förväntades han också föda arvingar,” beskriver han.
Pesonen bad sin långvariga samarbetspartner Jussi Moila, som han har arbetat med sedan 2006, att skriva manus. Enligt Moila var Kristiina exceptionell i sitt sätt att aktivt skapa sig själv och söka sin identitet.
“Kvinnor från den tiden skulle vara undergivna, men hon experimenterade med olika relationer och religioner, regerade som drottning och abdikerade så småningom kronan. Hon var en atypisk kvinna under en mycket konservativ tid.”
Stormaktspolitik och utbildning
Kristinas regeringstid ägde rum vid en tid då Sverige hade stigit till Europas stormakter. Hans far, Gustav II Adolf, hade utvidgat riket men föll i strid och lämnade kronan till sin dotter, som då bara var ett litet barn. I praktiken innehades makten av Kristiinas fars betrodda rådgivare, rikskanslern Axel Oxenstierna.
Drottningens pjäs fokuserar på Christinas regeringstid, som varade i ungefär tio år och började när hon fyllde 18. “Han var tvungen att kämpa för makten tillbaka till sig själv, eftersom dessa gamla män var förtjusta i sin egen position i maktens grepp,” beskriver Moila.
Kristiina fortsatte det stora kraftprojekt som hennes far startat, men på sitt eget sätt. Han försökte göra Sverige till en kulturell supermakt genom att importera intellektuella, konstnärer och vetenskapsmän.
“Kristiinas utbildningsprojekt är också blandat med självcentreradhet. Han ville vara glamorös för sin egen skull, och det var förmodligen ett stort motiv i hela konstsamlingen,” säger Moila.
Kristiina fokuserade dock inte bara på att utveckla kulturen, utan fattade också betydande politiska beslut. Till exempel avslutade hon trettioåriga kriget och fick rykte som Fredens Drottning, även om hennes temperament var allt annat än fredligt.
Rollen som Kristiina spelas av Elsi Sloan, som Pesonen tycker är perfekt för rollen. “Han är en modern aktivist, konstnär och skådespelare som också vet hur man tar och skapar utrymme.”
Maktutövaren Mot förväntningar
Drottningpjäsen är ett historiskt drama om makt och kärlek, men det har också en lätthet och lekfullhet. Komiska undertoner kommer bland annat av att den unga radikala drottningen motsätter sig de gamla administratörerna som försöker få Christina att böja sig för rollen som traditionell drottning.
Kristiina betedde sig dock inte som förväntat, utan väckte missnöje och orsakade skandaler.
“Han var en skvallerkändis under sin tid, vars relationer var föremål för pamfletter, skrifter och förfalskade brev,” säger Pesonen.
Christina avskydde tanken på att gifta sig och bilda familj, även om hon förväntades göra det som drottning. Hon hade romantiska relationer med både män och kvinnor, och hennes nära relation med hovdamen noterades också vid hovet.
Enligt Moila är en av de intressanta frågorna hur kärleksrelationen mellan två kvinnor kan beskrivas i en kultur och tid då homosexualitet inte ens existerade som begrepp. Dessutom definierades kön på 1600-talet på ett strikt binärt sätt.
“Den allmänna uppfattningen vid den tiden var att det bara fanns två kön, en kvinna och en man, och Kristiina talade om sig själv i ett sammanhang som att ha en kvinnas kropp men en mans själ,” säger Pesonen.
Det som fascinerar mig med Kristiina är att hon är så svår att definiera. “Jag tror att efter att ha sett pjäsen vill många veta mer om honom. Vi har förlorat våra hjärtan till Kristiina,” säger Pesonen.
Text Ida Henritius