En musikal om festande, att må bra, omsorg och kärlek
Sydney-dragqueen Tick har lyckats övertala sina vänner Bernadette och Adam att följa med henne på en turné till Alice Spins, mitt på det australiska fastlandet.
Disco-hits ekar och fler och mer spektakulära kläder byts ut när en partybuss kallad Priscilla, öknens drottning, susar genom det avlägsna inlandet.
“Det här kommer att suga in alla festdeltagare och cyniker också,” lovar regissören Samuel Harjanne. “Det har gått två år så mörkt nu att vi måste börja släppa taget.”
Men det kommer inte bara att finnas ett spektakel med discomusik, kostymer och glitterdamm, utan också en hjärtevärmande berättelse om tre olika vänner.
Vi hör alla hemma här
Tick, Bernadette och Adam kan till en början ses som “bara” dragqueens, men längs vägen öppnar trions olika personligheter och livshistorier upp en mångfaldig syn på minoriteters liv.
“Ur sexuella minoriteters perspektiv är det viktigt att berättelser som denna berättas i så stor skala,” säger Harjanne.
Den yngste i trion, Adam, är vild, rå och törstig efter äventyr. Bernadette är en äldre transkvinna och före detta dragqueen som ansluter sig för att komma över sin makes död.
Tick bär med sig en hemlighet som han avslöjar för sina vänner under resan: En fru och en ung son han aldrig träffat väntar på honom i Alice Spring. Tick fruktar att sonen inte kommer att acceptera sin far som avviker från normen.
“Den här striden är en mycket rörande del av berättelsen. Jag förstår helt varför den här karaktären kan vara rädd för att bara vara någon ‘freak’ i sin sons ögon,” säger Harjanne.
Tillsammans övervinner huvudpersonerna de utmaningar och fördomar de möter, och under resan bildar de en sammansvetsad trio. En grupp som de betraktar som sin egen, självvalda familj. Ändå kan Tick lika gärna vara en familj med sin fru och sitt barn.
Harjanne anser det viktigt att musikalen lyfter fram modeller som avviker från det traditionella familjekonceptet: “Även om ni inte lever tillsammans eller under samhällets normer kan ni ändå vara en familj och tillhöra en och denna helhet.”
För Harjanne betyder låten We Belong, som kan höras i slutet av musikalen, att vi alla hör hemma här, oavsett hur vi har valt att leva våra egna liv.
“Oavsett hur mycket vi ser ut som utomstående och beter oss annorlunda än alla andra, tillhör vi alla denna gemenskap vi kallar världen. Och ingen har rätt att ta det ifrån dem.”
Uppdatering till idag
Musikalen är baserad på australiern Stephan Elliotts Oscarbelönade klassiska film Priscilla, Queen of the Desert (1994). Under trettio år har många saker utvecklats, vilket tas hänsyn till både i kostymerna och i karaktärernas beteende.
“Vi försöker uppdatera vår version så mycket som möjligt. Mänskligheten och många stereotyper har förändrats,” säger Harjanne.
I filmer och musikaler runt om i världen har rollen som Bernadette ofta spelats av en man. Vi ser en skådespelerska med transbakgrund, Clarissa Jäärni, i rollen.
“Jag är verkligen stolt över den här rollen. Jag tror inte det hade funnits något annat sätt,” säger Jäärni.
“Vår utgångspunkt var att vi ville ha en skådespelare med transbakgrund, men vi kände också till verkligheten i ett litet land. I en musikal måste man ta hänsyn till färdigheterna i sång, dans och skådespeleri samt allt annat som hör till rollbeskrivningen. Som tur är hittade vi Clarissa, vilket är ett riktigt bra val,” säger Harjanne.
Jäärni är glad att kunna återvända till scenen efter en lång paus i rollen som Bernadette, och tidpunkten kunde inte ha varit mer passande.
“Det här är det perfekta motgiftet mot all allmän corona-ångest. Jag tror att
Pjäsen kommer att svara på livshungern hos så många människor, för nu är tiden att leva, glädjas och fira,” säger Jäärni.
Harjanne håller med: “Vid denna punkt i livet behöver tittaren en positiv och befriande upplevelse av festande, att må bra, bry sig och älska.”
Text Ida Henritius
Foto: Henriikka Koskenniemi