En pjäs som män borde se
Efter framgången med Men Can’t Be Raped återvänder skådespelerskan Minttu Mustakallio till Lillan i höst med en monolog baserad på Märta Tikkanens klassiska berättelse Århundradets kärlekshistoria.
Att det återigen var en text av Märta Tikkanen var mest en slump,” säger Mustakallio och avvisar idén att hon är expert på Tikkanen. Som finsktalande är hon ändå glad över att ha fått möjlighet att lära känna en av de ikoniska författarna inom svensktalande Finland.
“Redan hösten 2020, när vi gjorde Men Can’t Be Raped , kände jag i märgen och märgen hur viktig Märta Tikkanen är för er finlandssvenskar. Du läser henne redan i grundskolan och många har en stark personlig relation till hennes texter, så det är med en blandning av fasa och entusiasm som jag tar mig an henne igen. Och det krävdes verkligen lite galenskap, men som skådespelare måste man utmana sig själv för att utvecklas.”
Trots sina egna tvivel är Mustakallios svenska förstås utmärkt, och hennes tolkning av Tova Rander fick inget annat än beröm från kritiker 2020. Men denna gång står hon ensam på scenen i en smart dramaturgi där Tikkanens gripande dikter och prosa blandas med nyskriven text av dramaturgen Aino Pennanen och regissören Riikka Oksanen.
“Det är passande att vi är en helt kvinnlig panel,” säger hon, bara halvt på skämt. “Jag närmar mig berättelsen starkt i form av en kvinna. Trots att nästan fyrtio år har gått sedan romanen först publicerades, är den lika relevant som alltid.”
I en intervju med Yle 2019 säger Tikkanen att texterna som blev The Love Story of the Century aldrig var avsedda att publiceras. Hon skrev dem som självterapi, på natten när familjen sov, av en inre drivkraft att ta itu med teman som könsojämlikhet, kvinnors ansvar för hemmet, frigörelse och självförverkligande, samt behovet av att bli sedda och erkända.
“Det är en tung historia,” säger Mustakallio. “Och otroligt vackert skrivet från en helt fruktansvärd livssituation med en narcissistisk, våldsam alkoholiserad make som alla i familjen är rädda för. I pjäsen söker vi svar på hur hon hamnade där, hur hon hanterar det, varför hon inte lämnar och hur en kvinna resonerar under förtryck och hot mot sitt barn. Jag kan säga att mannen i pjäsen inte kommer undan lätt.”
Märta Tikkanens brutala avslöjanden öppnade dörrarna till den helvetiska baksidan av den borgerliga familjeidyllen, och hon möttes av skepsis och till och med förakt när boken först publicerades 1978.
“Det var en annan tid, då män satt på långa Kosmos-luncher och drack, och kvinnor förväntades ta hand om hemmet och hjälpa till. Mycket har förbättrats, men kampen för jämlikhet pågår fortfarande,” säger Mustakallio. Jag har själv kämpat för samma lön som mina manliga kollegor, långt innan MeToo-rörelsen svepte genom kultursektorn här hemma.”
Även om arbetsgruppen började skriva pjäsen sex månader innan repetitionerna började, har mycket av texten skapats under processen i samarbete mellan trion. Det blir en föreställning med stark närvaro och nervositet när de tre finska kvinnorna levererar en skarp och modern tolkning av den ikoniska finsk-svenska berättelsen – lite som Tina Lymi gjorde med sin nya filmatisering av Stormskärs Maja förra vintern.
“Men jag är varken svensk eller finsk först och främst – jag är kvinna,” säger Mustakallio och tillägger: “Men det är män som borde se denna pjäs.”
Text: Janne Strang