Ett musikaliskt äventyr på Outolas väg
Tatu och Patu, kända från många barnböcker, äventyrar i en musikalisk pjäs för första gången. För erfarna författare är en teaterföreställning alltid en annorlunda upplevelse, vars framgång säkerställs av den pålitlige regissören Sami Rannila.
Tatu och Patu är märkliga bröder som gläder med sin nyfikenhet och förvånar gång på gång med sina bisarra uppfinningar som gör vardagen enklare. Eftersom Tatu och Patu kommer från Outola är världen vi känner till mycket märklig och främmande för dem.
“Aino pratade i telefon med vår redaktör. Plötsligt började han bara prata om två killar som kommer någonstans utifrån och inte förstår någonting om vår värld,” skrattar författaren och illustratören Sami Toivonen , med hänvisning till sin make, författaren och illustratören Aino Havukainen.
Tatu och Patu hade äventyr i Veera-böckerna till en början, men i verkligheten var Tatu och Patu uppfunna före Veera.
“I början behövde vi någon som kunde säga till pojkarna ganska rakt ut att nu har ni fel. Efter fyra Veera-böcker lärde vi oss att berätta historien om att vara en outsider utan Veera. Vi kom inte heller på några nya verb som Veera kunde använda för att rätta pojkarna,” fortsätter Havukainen.
Tatu och Patu har haft äventyr på teaterscener tidigare, men Stadsteaterns Tatu och Patu i Helsingfors är utan tvekan den största produktionen hittills.
“Det har funnits turnerande teater där två skådespelare har fått göra allt själva och där alla scenografier har fått plats i bilen,” säger Toivonen.
“Helsingfors har den andra ytterligheten, en stor scen. För första gången har vi en riktig musikalisk pjäs, och som ett nytt inslag finns även dans,” tillägger Havukainen.
Teater och film har varit en naturlig utveckling för författarduon, eftersom karaktärerna alltid har varit rörliga för dem. I böckerna realiseras rörelse med successiva bilder, men på scenen ger rörelse och ljud ett bredare tonregister.
När karaktärerna flyttas från bokens sidor till teaterscenen krävs starkt förtroende mellan skaparna. Havukainen och Toivonen har funnit gemensam grund med regissören Sami Rannila , och deras samarbete har genomgått flera produktioner.
“Att göra humor är ganska känsligt. En professionell måste förstå grammatiken i Tatu och Patu, så att säga. Rannila vet hur man tar godsakerna och insikterna från böckerna som redan har arbetats hårt med och smyger in dem i manuskriptet,” sammanfattar Havukainen.
Teatern erbjuder helt nya perspektiv även för författare som är vana vid att arbeta självständigt.
“Det är fantastiskt att uppleva åskådarnas direkta reaktioner. Feedback på böcker är alltid som ekon av läsögonblicket och reaktionerna. Det är en riktigt upplyftande upplevelse när teaterpubliken brister ut i skratt,” säger Toivonen.
Text Maarit Krok