I jakten på mänsklig glädje
Arne Lygres pjäs är ett exceptionellt konstverk.
I en tid då hårda värderingar alltmer tar över Finland och hela Europa vågar Lygres flerskiktade väv försvara mänskligheten, och det gör den på det mest häpnadsväckande sätt.
Hur revolutionerande är det idag när någon vågar kalla på den glädje som finns hos en annan person? Hur radikalt är det inte att höra scenkaraktärerna kämpa kraftfullt mot denna glädje? Vad kan vara mer politiskt?
I en nyligen genomförd radiointervju med Ruben Stiller som led, lyfte pastorn och feministen Hilkka Olkinuora fram vad moderna människor bör tänka på som det viktigaste glädjeämnet. Olkinuora sade att en person som upplever glädje agerar och fattar annorlunda, mer positiva beslut än en rädd, ängslig person.
Arne Lygre verkar för mig påstå något liknande med sitt spel. I sin pjäs lyfter han fram karaktärer, några av vilka känner varandra och andra inte, men alla förenas av en stark jakt på glädje.
Jag träffade en av Norges mest kända dramatiker, regissören Tatu Hämäläinen, i Oslo innan jag började översätta pjäsen till finska. Enligt Lygre var mottagandet av hans pjäs i Norge otroligt. Coronavirusperioden var på väg att ta slut, och det verkade finnas en rädsla inom människor, som ofta riktades mot att möta en annan person. Pjäsen sammanföll med ett ögonblick då människor verkade behöva varandra ännu mer än tidigare.
Jag frågade Lygre om det var hans avsikt. Han svarade att hans mål var att skriva en pjäs där människor får prata mer direkt med varandra än vad som händer i verkliga livet. Han tänkte inte så mycket på det, trots allt skrev han pjäsen innan pandemin. Hon tycker ofta att det är intressant i teatern när man kan presentera olika slags verkligheter. De verkar ofta reflektera över den moderna världen, för att ta ställning på något sätt.
För mig har det varit ett stort nöje att översätta pjäsen till finska och följa scenrepetitionerna. Jag har upplevt att vi genom arbetet får hantera viktiga frågor tillsammans med arbetsgruppen.
Samtidigt känner jag en stor motsägelse inom mig. Jag känner att vi lever i en tid då innehållsrik teater och kultur kanske behövs mer än tidigare, men den nuvarande finska regeringen verkar tycka tvärtom.
Det är ytterligare en anledning till att jag vill tacka Finlands kulturstiftelse för att de lanserade projektet Världen på scenen. Med stöd av detta projekt kunde jag träffa dramatikern Lygre i Oslo tillsammans med regissören, och med samma projekt lyckades vi här på Helsingfors stadsteater också hitta Lygres underbara verk.
Som översättare av verket och dramaturg av scenprocessen vill jag välkomna varje åskådare till Helsingfors stadsteater att se denna viktiga pjäs.
Mot glädje!
Ari-Pekka Lahti