Like in Heaven fick regissören Jakob Höglund att flytta tillbaka till Finland
Hösten 2018 kände Jakob Höglund sig trött och ansträngd. Han tillbringade 12 år i Stockholm, där Höglund turnerat på teatrar som regissör och koreograf. Det höga arbetstempot och de ständigt skiftande arbetsmiljöerna hade tagit ut sin rätt, och hans rygg led också av en skada.
Höglund bestämde sig för att gå till Oscarteatern för att se höstens mest populära musikal, Så som i himmelen, som hade spelats för fullsatta hus i månader. “Jag gick, även om jag inte ens visste om jag kunde sitta i tre timmar i sträck. Men redan under de första minuterna glömde jag alla mina egna bekymmer och fördjupade mig i en känslosam berättelse,” säger Höglund.
Under pausen drabbades Höglund av en stark känsla av att han ville regissera pjäsen i Finland. “Jag kände att jag behövde en förändring. Jag hade trott att inget intresserade mig och plötsligt hittade jag ett verk som inspirerade mig igen. Det var en underbar känsla.”
Efter föreställningen gick Höglund för att tacka den svenske regissören Markus Virta, som nämnde att musikalen kommer att göras i Finland. Höglund hade en känsla av att det kunde vara Helsingfors stadsteater och skrev genast till teatern att han var intresserad av att regissera pjäsen.
Mejlet satte igång en kedja av händelser som först gav Höglund uppgiften att regissera musikalen As It Is in Heaven. Följande år anställdes han som konstnärlig ledare för Lilla Teatern.
På ett sätt kan man säga att det var denna musikal som förde Höglund tillbaka till Finland. Det är lustigt att pjäsen tar upp samma ämne. Tillbaka till rötterna.
“Det känns bra att kunna vara i mitt hemland och i samma teater länge och utveckla något istället för att bara byta från en teater till en annan. Helsingfors stadsteater är en underbar arbetsplats, eftersom det är den enda teatern i Finland där jag får regissera på båda språken.”
In Search of the Sense of Art and Life, As It Is in Heaven berättar historien om Daniel, en dirigent med en lång karriär, som tvingas sluta sitt snabba arbete på grund av hjärtproblem. Daniel flyttar tillbaka till sin barndomsby, där han till slut leder en liten kyrkokör.
En ny livssituation tvingar Daniel att ompröva sitt liv och hitta sin musik igen. “Jag känner igen Daniels karaktär mycket. Som konstnär vill du beröra människor, och samtidigt tänker du ständigt på varför och hur du skapar konst,” säger Höglund.
Pjäsen handlar dock inte bara om musik eller konst, utan mer generellt om sökandet efter livets mening och det sanna jaget. “Pjäsen är full av kärlek och livskraft. Det är en viktig och vacker berättelse,” säger Höglund.
Pjäsen behandlar också relationerna i en liten by. En ny person som anländer till byn blandar ihop bygemenskapen, och musikens kraft väcker människor både på gott och ont.
Den starka musiken är komponerad av Fredrik Kempe, som är en av Sveriges mest kända låtskrivare. De låtar han komponerade har vunnit den svenska Eurovision Song Contest fyra gånger.
Musik har varit viktig för Höglund under hela hans karriär. Han har arbetat som regissör och koreograf, främst inom musikalteater. Höglund är utbildad skådespelare.
“Jag var intresserad av musik och dans, och när jag var ung skrev jag också mycket själv. Jag tror att jag blev regissör för att allt intresserar mig. Och man måste vara intresserad om man vill skapa en bra helhet, när allt i föreställningen är kopplat till allt.”
De bästa idéerna föds under repetitionerna. As in Heaven är en dramamusikal som inte innehåller vanliga shownummer. Höglund finner det intressant att utforska hur en pjäs ändå kan göras fysisk och snabb.
En av Höglunds metoder är att använda skådespelare för att skapa scenografin och ljudlandskapet. “En ensemble är lite som en orkester. De skapar ljuden och miljön i scenen, och publiken accepterar att de är närvarande på scenen under större delen av föreställningen,” förklarar Höglund.
Att göra ljud är också en dans, eftersom skådespelarna rör sig när de gör ljud. Scenografi används också för att skapa ljud. Borden och stolarna är designade för att låta som trummor, och träden på scenen låter fantastiskt.
Höglund ville tillföra musikalen ett visuellt element som han tidigare inte använt i sin regi. Höglund ser berättelsen som minnen från Daniels liv, när skuggteater verkade vara ett intressant sätt att skapa bilder.
“Eftersom berättelsen är Daniels minnen behöver den inte vara realism,” säger Höglund.
Höglund planerar regi och koreografi innan repetitionerna börjar, men lämnar också utrymme i planen. Han vill plocka upp idéer från arbetsgruppen.
“Ganska mycket förändras när man ser vad 20 personer gör på scenen. De bästa idéerna utvecklas tillsammans i övningar,” säger Höglund.
För Höglund är det viktigaste att skapa en inspirerande och rolig arbetsmiljö. “Vi måste ha roligt, för det är då inspirationen kommer ifrån. Om det är svårt och tråkigt får du inga idéer.”
Text: Ida Henritius