Musiken skapas under repetitionerna genom processarbete
Punk, Tjajkovskij och arbetarmusik – allt detta kommer att höras i Mikko Räsänens framtid.
“Musiken kombinerar ytterligheter och rör sig mellan överklassmusik och högljudd industriell musik,” säger kompositören Timo Hietala.
Pjäsen utspelar sig vid stadens avloppsbyggarbetsplats, där renoveringen av vattenförsörjningen pågår. Staden vill att en tillfällig cykelväg ska byggas ovanpå avloppsrännan för online-streamingkampanjen. Avloppsarbetaren Mikko Räsänen och servicedesignern Lasse Kosonen, som ansvarar för streaming, är oense om projektet.
Mikko Räsänen representerar en traditionell, betongarbetare, och Lasse Kosonen representerar en kunskapsarbetare inom den kreativa klassen. I hjärtat av pjäsen står mötet mellan dessa två världar.
“Musik används för att leka med om det finns något som medelklassmusik och arbetarmusik,” säger Hietala.
Ett enmansband
All musik i pjäsen spelas av multiinstrumentalisten Joakim “Jusu” Berghäll, som har spelat flera olika instrument sedan gymnasiet. Tålamod räckte inte för att öva på bara ett instrument.
“När jag var ung försökte många säga åt mig att jag skulle fokusera på bara en sak, men jag trodde inte och fortsatte med det som kändes rätt för mig. I efterhand har det som verkade vara otålighet varit en väsentlig sak för att växa till musiker,” säger Berghäll.
Berghäll spelar flygel, gitarr, cello, baryton, saxofon, slagverk och olika vardagsföremål som kan användas som instrument på fyra meters höjd.
Trumpeten är ett av de få instrument som Berghäll inte kan spela. “Vi har retat Jusu att vi måste skaffa en trumpet här,” skämtar Hitala.
Istället för en trumpet beställde Hietala ett solo från Berghäll med en cykelpump. Berghäll har lärt sig spela den som en flöjt. “Timo har en charmig tendens att utmana och göra det bästa av det,” säger Berghäll.
Elektronik används också i musiken. “Bandet” får då låta större än vad det annars skulle vara möjligt för en ensam spelare. Till exempel har Berghäll en looper som kan användas för att spela in till exempel en handborr och sedan spela över inspelningen.
Dessutom innehåller pjäsen mycket material som rör sig på gränsen mellan musik och ljudarbete, vilket utnyttjar ljuden från en avloppsbyggarbetsplats.
“För varje scen skrev jag ner alla möjliga ljud som kunde höras där. Tillsammans med ljuddesignern [Eero Niemi] har vi letat efter och spelat in dessa ljud från byggarbetsplatsen och staden,” säger Hietala.
Kompositionsprocessen tar upp hela repetitionssäsongen. Mikko Räsänens framtid är inte en musikalisk pjäs, men musik och ljud används mycket. “Regissören är bra på musik,” vet Hietala av erfarenhet. Han har komponerat musik till flera filmer och pjäser regisserade av Heikki Kujanpää.
Innan han började komponera brainstormade och planerade Hietala musikstilen tillsammans med Kujanpää. De går igenom manuset en scen i taget och funderar på vad fokus i varje scen är, vad scenen syftar till och vad som kan göras med musik och ljud i scenen.
Baserat på detta gör Hietala några förplaner och små stycken innan repetitionerna börjar. Musiken komponeras dock främst endast under repetitionerna.
“I teaterarbete kan man göra arbete i förväg, men det är inte alls säkert att sången passar för pjäsen. Instruktören kan ha fel känsla eller läge, och då måste du gå till studion med svansen mellan benen och ta med en ny låt till nästa repetition,” skrattar Hitala.
Under repetitionerna börjar Hietala och Berghäll improvisera i scenerna baserat på vad skådespelarna gör på scenen. Berghäll har alla instrument med sig, Hietala har ett keyboard och en laptop. “Vi lyssnar på varandra och letar efter scenens atmosfär tillsammans, och lite i taget börjar den formas till melodier,” säger Berghäll.
Enligt Berghäll är den mest betydande fördelen med processarbete att man kan se vad skådespelarna gör under repetitionerna och höra regissörens och skådespelarnas tankar om texten och skådespeleriet. Då blir musiken en naturlig del av helheten.
Hietala har idéer redo för några scener. Till exempel kan han be Berghäll att slå på borren och spela den dåliga Tjajkovskij på pianot. Övningarna spelas in för att kunna se vad som fungerar och vad som inte gör det.
Processen att skapa musik tar hela repetitionssäsongen, eftersom du måste förstå hela pjäsens båge innan du säkert vet att musiken passar in i helheten. “Musik som sådan har inget värde om den inte fullt ut tjänar dit pjäsen är på väg,” säger Berghäll.
“Du måste ha tålamod på jobbet, för det tar lång tid att få slutresultatet. Det är därför vissa musiker inte är lämpliga för teatern,” säger Hietala.
Även om musiken och ljudarbetet på den stora scenen måste planeras noggrant, lämnas även improviserade avsnitt kvar i föreställningen.
“Jag gillar att vissa saker lämnas öppna för gott. På så sätt kommer föreställningen att hålla sig vid liv, oavsett hur många gånger du framför den,” säger Berghäll.
Ida Henritius