Nya krav i arbetslivet – intervju med regissören Sini Pesonen
En stor strukturell förändring pågår i arbetslivet. Men hur speglas det i rosteriet?
Anni, som har högre utbildning, söker ett expertjobb på ett litet rosteri. Hon har haft otur i sitt jobbsökande tidigare, så hon ber sin syster Olivia om hjälp med intervjusituationen. Vid en anställningsintervju misstas Olivia för sin akademiska syster, och därför hamnar Olivia istället för Anni på ett rosteri.
En oavsiktlig identitetsbluff startar en pjäs där vi får följa hur Olivia klarar sig i rosteriet utan någon substanskunskap och vilka slags kollisioner det moderna arbetslivet orsakar, till exempel för representanter för olika generationer och kön.
Regissören Sini Pesonen beskriver Paahtimo som en skickligt skriven komedi om dagens arbetsliv.
“The Roastery är en intelligent komedi. Det finns överdrivna människor, fenomen av förändring i arbetslivet som är igenkännbara från denna tid, och människor som försöker hantera press mitt i förändringen.”
En intressant lögn eller en tråkig sanning?Den komiska karaktären hos rosteriet uppstår ur den fasad som karaktärerna upprätthåller och de felslut de drar från varandra.
Jesse, som ansvarar för rosteriets varumärke, vill framstå som en ny vågens feminist, men släpper ibland ut dumma grodor som han måste rätta till.
Olivia försöker framställa sig som expert på rosteriet, men hon förstår inte alltid vad som pratas om och kan inte ordförrådet kring branschen. Han svarar också på frågor som ställs av andra när han vill.
Men tittaren ser Olivia i “kejsarens nya kläder” och vet att det inte finns några kläder.
“Pjäsen frågar om vi bara är intresserade av de bilder vi säljer oss med eller en produkt. Är bra historier mer intressanta än sanningen?” säger Pesonen.
Pesonen säger att han och arbetsgruppen har funderat mycket på vad som skrattas åt på rosteriet, vad som förstärks av skratt och vad som får skrattas åt.
De hårda kraven i arbetslivetPaahtimo belyser de nya kraven i arbetslivet.
Arbete och fritid blandas alltmer samman. E-post skrivs utanför arbetstid, och du ska alltid kunna svara i telefon. De som gör bäst ifrån sig i arbetslivet är de som ägnar sig åt sitt arbete.
I rosteriet återspeglas detta engagemang redan i det faktum att ingen av karaktärerna har barn eller egen familj. “Detta belyser hur sorgligt det är att man numera måste vara redo att binda sig till sin arbetsgivare dygnet runt,” säger Pesonen.
Så vilka egenskaper behövs för att lyckas? Vad värderar vi? Vem kommer att stanna kvar i spelet och vem kommer att hoppa av?
Outbildad har Olivia många färdigheter som de andra karaktärerna saknar.
Han behärskar modern teknik, medan Pepe, rosteriets chef, inte ens vet hur man använder en smartphone. Pepe längtar också efter det förflutna och saknar sin före detta sekreterare, som gjorde kaffe och tog hand om Pepes angelägenheter.
I pjäsen kan man läsa förvirringen kring vad som händer när unga, utbildade människor med god självkänsla dyker upp, känner sitt eget värde och vill ha mer av arbetslivet än sina föregångare.
“Vi måste acceptera att den unga generationen är mer självmedveten, och de går inte direkt med på att bli lärlingar, utan lär sig också själva,” säger Pesonen. “Alla borde kunna titta sig i spegeln och be om ursäkt om de gör misstag. Du bör inte bara granska sanningen kritiskt, utan också dig själv.”
Rosteriet betonar hur viktiga sociala och presentationsfärdigheter är idag. Vissa människor är omtyckta för att de inger självförtroende, även om det inte har något med färdigheter att göra. Att vara extrovert är en fördel i arbetslivet.
Olivia är socialt intelligent och kreativ. Hon spelar rollen som sin syster mot andras förväntningar, men hon har en karisma i sin personlighet som andra blir förälskade i. Hon drar snabbt slutsatser om andra människor, medan det för Anni är mer komplicerat att vara med människor. Han kan inte uttrycka sig på det sätt han vill.
“Ändå vill jag inte tro att människor som inte kan uttrycka sig i sociala interaktioner lämnas i skuggorna,” säger Pesonen.
“Jag hoppas att det fortsätter att finnas utrymme för introversion, ofullständighet, kritik, reflektion och hänsyn till andra, även om målet med framgång är att uppnå ett perfekt resultat.”
Text: Ida Henritius