Arvio: Stand by Me
Tidlös hitkavalkad
SHOWMUSIKAL
Stand By Me
Musik: Jerry Leiber & Mike Stoller. Kapellmästare och arrangemang: Lasse Hirvi. Koreografi och regi: Tuomo Luhtanen. Konstnärlig planering: Jukka Virtanen. Scenografi: Oskari Torvinen. Dräkter: Sari Salmela. Ljus: Kari Leppälä. Ljud: Mauri Siirala. I rollerna: Caron Barnes, Marjo Leinonen, Sasu Moilanen, Nina Tapio, Gary Revel jr, Charles Salter/Mikko Vihma, Sami Saari, Aki Sirkesalo, Marika Tuhkala. Helsingfors Stadsteater. Premiär på Savoyteatern 4.2.
Man tager en rejäl dos blues, en något mindre dos rockabilly, blandar i en försvarlig mängd rhythm & blues och kryddar med en handfull country & western och ett stänk swing. Vad får man väl då?
Jo, inget mindre än rock & roll. Fast det hade ju förstås inte pojkspolingarna Jerry Leiber och Mike Stoller en aningen om när de i början av 50-talet var med om att skapa genren. De försökte bara göra ”god rhythm & blues”. Våra vita gossar kunde givetvis inte heller drömma om vilken kommersiell hit den ”svarta” musik de kokade ihop en dag skulle bli.
Idag vet vi bättre. Rock & rollen kom inte bara för att stanna, den kom att genomsyra en hel del av all ”lätt musik” som därefter skapades, parhästarna Leiber & Stoller blev de främsta låtskrivarna före Lennon & McCartney – enligt många även efter dem – och deras odödliga örhängen kom att framföras av sådana inte helt okända förmågor som bl.a. Elvis, The Coasters, Drifters, Ben E. King och Beatles.
Högklassigt sjungande
Det säger något om styrkan och tidlösheten i Leiber & Stollers låtar att det går att trollbinda en publik i ett par timmars tid utan tillförsel av egentliga andra yttre ingredienser än det visuella elementet. Musiken i sig är nog, särskilt när den framförs med en sådan virtuositet och geist som i sång- och dansföreställningen Stand By Me.
Tuomo Luhtanen har koreograferat med lätt hand, anpassat till amatörer på området, men utan att tumma på den positiva rörelseenergins möjligheter och Sari Salmelas fyndigt varierade, tidstrogna dräkter sätter den extra lilla guldkanten på den estetiska helheten.
Någon intrig har man, gudskelov, inte försökt väva in utan låter musiken rulla på av egen tyngd, litet som en kollektiv konsert – ”show” kallas det visst – till ackompanjemang av kapellmästaren Lasse Hirvis enormt kompetent utförda arrangemang, minst lika kompetent framförda av hans väloljade septett.
Den högklassiga aktörskaran sjöng och agerade med liv och lust och en rejäl portion kunnande, oavsett om det gällde solonumer eller, varför inte, manlig a cappella-kvintett. Rent vokalt var Caron Barnes i en klass för sig, medan vår hemvävda ”soulkung” Sami Saari visade sig ha en oförlöst komediant inom sig.
Hirvi hade, med åtskilligt av möda och besvär, valt ut trettiotalet låtar ur den rikhaltiga produktionen och han kunde utan problem ha dubblat mängden utan någon som helst fluktuation i kvalitetsnivån.
Den nu hörda sampeln satt dock bra, variationen var tillräcklig och visst fick vi höra alla de klassiska melodierna – somliga i finurliga färska finska språkdräkter signerade bl.a. Aki Sirkesalo – från On Broadway via bl.a.Three Cool Cats, Hound Dog, Love Potion # 9, King Creole, Jailhouse Rock, Ruby Baby och Trouble och utmynnandes i ”signaturen”, Stand By Me.
Det kallar jag en hitkvalkad som heter duga.