Arvio: Matkalla Porkkalaan
DET POLITISKA SPELET
KRING IVAN BELOV
Matkalla Porkkalaan med text av Sami Keski-Vähälä och i regi av Milko Lehto på Stadsteaterns lilla scen ser på ytan ut som rena rama buskisen där man öser på för fullt med klichéer om vodkadrickande ryssar, kontrollkommissionen på Torni, finska soldater i krig och vår regering under vapenstilleståndets tider. Men under ytan finns ironiska antydningar.
Utgångspunkten för den historisk-dokumentära, fakta-fiktionsbaserade pjäsen är Risto Nikus bok Kuka ampui kapteeni Ivan Belovin? (2003) där skribenten grundligt utrett vad som egentligen hände då Ivan Belov, kapten vid ryska flottan, under skumma förhållanden sköts till döds på Drumsö bro den tredje november 1944. Belov var på väg till Porkala på en hökärra tillsammans med en rysk kolonn.
Sami Keski-Vähälä, tidigare i år aktuell med Väärennetty morsian på Helsingfors stadsteater, har inspirerats av Nikus bok om det ouppklarade mordet och skrivit den nya pjäsen som i Milko Lehtos mycket parodiska regiform också ger subtextuella och andra antydningar om den senare finlandiserade sovjetpolitiken.
Konspirationsteorierna flödar och rikets säkerhet är i fara. Än misstänks ryssarna själva, än Finlands kommunistparti eller skyddskåren. Alla dåtida högdjur är med i pjäsen, allt från Finlands premiärminister Castrén (Aarno Sulkanen ) till den sovjetiska kontrollkommissionen på Torni med Andrej Zjadnov (Antti Litja ) i spetsen. Dessutom dyker den unge Kekkonen upp i porträttlik tolkning av Matti Olavi Ranin. Samtliga aktörer både på den finländska och sovjetiska sidan framställs ytterst respektlöst komiskt, anarkistiskt ironiskt och burleskt marionettartat. På det här sättet växer föreställningen ut från sina historisk-dokumentära ramar till en satirisk kommentar över ett komplext politiskt och personrelaterat schackspel där människor är flyttbara och utbytbara spelbrickor.
Det mesta i föreställningen äger rum på Torni där alltså de allierades (den sovjetiska) kontrollkommissionen håller till i karnevalistiska stämningar. Också damer, som ansågs vara dubbelagenter, ingår i sällskapet, däribland fröken Rosenberg (Riitta Havukainen), en sjungande skådespelare från Svenska Teatern.
Under föreställningens och mordutredningens gång pekas den stackars officeren Räsänen (Ilkka Heiskanen) ut som boven i dramat och tvingas ställa upp för ”Finlands bästa”. Antti Litja gör en dråpligt lynnig Zjdanov med Hitler-attribut. Lilla Teaterns Joachim Wigelius dyker några gånger upp som Ivan Belov men är mestadels Zjadnovs närmaste man, Savonenkov. Och här öser Wigelius verkligen på för fullt med att göra Savonenkov till en clownlik tönt. Santeri Kinnunen är den finska säkerhetspolisens noggranne utredare.
Scenutrymmet, med funktionell dekor av Katariina Kirjavainen, utnyttjas smidigt då det gäller att skapa både intimsfärer och större, kollektiva sammankomster.