Arvio: Hemmafesten
YTLIGT MEN ROLIGT PÅ LILLAN
Hemmafesten, Lilla Teatern 2.9. I rollerna: Jonna Järnefelt, Cecilia Paul, Pekka Strang, Marc Svahnström. Regi: Arn-Henrik Blomqvist, översättning: Gunilla Hemming, scenografi och dräkter: Kaisa Rasila, ljud: Janne Brelih.
Vad kunde väl vara en roligare start på hösten än Lilla Teaterns nordiska urpremiär på den franska författaren Gilles Dyreks pjäs Hemmafesten? Komedi kan ju i värsta fall bli pinsamt och tråkigt, men på Lilla Teatern fick publiken sig ett gott skratt från början till slut. Dessutom kände säkert den finlandssvenska publiken sig hemma i scenografen Kaisa Rasilas myspysiga IKEA-inspirerade vardagsrum. Festen kunde ju faktiskt ha varit hemma hos vem som helst av oss.
Intrigen och berättelsen är ingalunda speciellt djuplodande. Det som gör den så rolig och hemmavan är Gunilla Hemmings vassa översättning med direkta hänvisningar till det finlandssvenska huvudstadsrummet. Fyndiga poäng med knorr på svansen fick publiken att riva loss våldsamma skrattsalvor och däremellan igenkännande fniss. Redan pjäsens början med Strömsös fixare Jim Björni i vardagsrummets TV-ruta lovade gott.
Pjäsens intrig går i korta drag ut på att Jonte (Pekka Strang) har träffat sin gamla studiekompis Christoffer (Marc Svahnström) och bjudit hem honom med avec till sig. Jontes blivande fru Ann-Louise (Cecilia Paul) förbereder en trevlig kväll med god mat och dryck. Dessvärre har Christoffer och hans flickvän Patricia (Jonna Järnefelt) en dålig dag. Patricias underliga uppförande och vägran att kommunicera med värdparet leder till ett missförstånd. Jonte och Ann-Louise får för sig att hon är utlänning och inte kan svenska så bra. Det ena leder till det andra och Patricia bestämmer sig för att spela en flykting från det mystiska landet ”Kulukstan”. Man kan bara konstatera att sällan har man hört någon vrida på munmuskulaturen så dråpligt som Jonna Järnefelt! Hennes tolkning av det främmande språket, en sorts blandning mellan ryska och polska, får den mest humorlösa att dra på munnen. Pekka Strang, Marc Svahnström och inte minst Cecilia Paul glänser också de på scenen. Strangs och Pauls tolkning av det superförälskade paret som gör och till och med ger allt för att Patricia skall trivas är fenomenal. Till slut lyckas Patricia lura av dem de flesta ägodelar av humanitära skäl och man kan ju bara undra om folket i ”Kulukstan” verkligen behöver ett gökur eller en trasig kaffekokare? Under kvällens lopp mjuknar Christoffers och Patricias fnurra på tråden, medan de så förälskade Jonte och Ann-Louise står inför sitt förhållandes första stora gräl. En överraskande helomvändning i parrelationerna med andra ord.
”Hemmafesten” skrevs för några år sedan och blev en succé i Paris med över 500 spelningar. I Arn-Henrik Blomqvists fartfyllda och snärtiga regi har den minst lika stor chans att bli en publikframgång för Lilla Teatern. Faktiskt terapi av bästa sort i dessa dystra tider. Och visst håller jag med Gunilla Hemming: det värsta som kan hända en Grankullabo vore att bli utvisad till Vanda!