Arvio: Omaka par
Dråplig komedi med djupa undertoner
Lilla Teaterns nya giv för hösten är en festlig men också tänkvärd komedi som ömsom river ner vrålskratt, ömsom får publiken att starkt känna med huvudpersonerna i situationer som är välbekanta för många.
Omaka par (The Odd Couple) av den amerikanske pjäsförfattaren Neil Simon (1927-) hade premiär på Broadway 1965 och har gjorts både som TV-serie och som film med legendariska parhästarna Jack Lemmon och Walter Matthau. I Helsingfors är det Lillans främsta parhästar Pekka Strang och Sampo Sarkola som spelar det omaka paret som driver varandra till vansinne under sitt ofrivilliga samboende. För regin står Pentti Kotkaniemi, som tidigare regisserat Grönholms metod, Pappas pojkar och Försäljarna på Lillan.
Föreställningen inleds med pokerkväll som det brukar varje fredag hemma hos den nyskilde slashasen Oscar Madison (Sarkola) i hans röriga åttarummare med möglig mat i kylskåpet. Gänget består av den ängslige Vinnie, humoristiskt skildrad av teaterhögskoleleven Peter Ahlqvist, som är orolig för att inte hinna hem i tid som han har lovat frugan. Peter Kanerva gör en intensiv tolkning av Speed som har svårt att tygla sin irritation över spelet som aldrig kommer i gång. Marc Svahnströms Roy är en slags Daniel Westling-look-a-like, en schysst polare som lånar ytterligare pengar åt Oscar som redan är skuldsatt till alla och likväl försöker spela ihop till det månatliga underhållet till sina barn. Polisen Murray som håller fason på hela gänget är otroligt välspelad av Robert Kock, mycket trovärdig polisfigur som man har sett i otaliga amerikanska filmer.
Mary Poppins dygnet runt.
Kvällen överskuggas dock av oro över den frånvarande kortspelaren, nyhetsreportern Felix Ungar, som försvunnit sen hans fru kastat ut honom samma dag. Till sist dyker han ändå upp, förmodat självmordsbenägen, men erbjuds husrum i Oscars alltför stora hus. .
Samboendet blir ändå ingen dans på rosor eftersom Felix är otroligt pedantisk, huslig och tjatig som en typisk hustru medan Oscar är slarvig och bohemisk. Pokergänget trivs visserligen med en mera städad spelomgivning och bättre tilltugg till ölen, men Oscar känner det som om han skulle leva med Mary Poppins 24 timmar i dygnet. .
Dubbeldejtandet med de nyskilda systrarna i samma trappa går inte heller som planerat. Fnittriga Gwendolyn spelas av Nelly Hristova känd från bland annat Kotikatu. Systern Cecily görs av den nya bekantskapen Heidi Lindén, namnet till trots finsk skådespelare från Tammerfors men med en väldigt charmig accent, mycket talande kroppsspråk och flirtiga ögonkast. .
Veritabel skrattfest.
Pentti Kotkaniemis personregi fungerar överlag bra i Alishas Davidows scenografi som är ett mycket stiltypiskt amerikanskt vardagsrum som man sett i otaliga sitcoms. Sari Salmelas dräkter fullbordar fint 60-tals känslan i pjäsen. Föreställningen kröns av det eminenta samspelet mellan Sarkola och Strang. Särskilt Strang står för en otrolig prestation som den ytterst sårbare Felix som inte har långt till tårarna. .
Texten är både otroligt fyndig och rolig och samtidigt väldigt gripande. Den skildrar på ett så fint sätt mannens vånda inför skilsmässan, saknaden efter frun och barnen, svårigheterna med att börja dejta igen, kampen för att komma ekonomiskt på fötter efter att ex-frun tagit allt och man dessutom måste betala underhåll. .
De prövningar även en gammal god vänskap kan utsättas för om man blir tvungen att umgås alltför intensivt kommer också fint fram. Vännernas oro för ett eventuellt självmordsförsök samtidigt som de försöker sätta upp en cool fasad är rörande. .
I ett land som Finland med hög skilsmässostatistik och självmordsfrekvens särskilt bland män är Omaka par också en i allra högsta grad aktuell pjäs – tyvärr. Men trots de allvarliga undertonerna är Lillans föreställning framför allt en veritabel skrattfest. .