Saavutettavuustyökalut

Helsingin Kaupunginteatteri

Arvio: Prinssi Rama ja Bubu

Karmela Bélinki – Hufvudstadsbladet – 10.04.2006

Indisk saga för barn

På ett överdådigt färgspel med asiatisk dekor och dito dräkter erbjöd sagan om prins Rama och apbarnet Bubu. Allt var planerat i minsta detalj, dräkterna, dockorna, händernas rörelser och inte minst det utomordentliga skådespelararbetet med den erfarna trion Tiia Louste, Jyrki Nousiainen och Marjut Toivanen i sina många roller. Ramberättelsen, skickligt skriven av Christina Andersson och väl översatt av Henna Piirto, relaterades av alla och en var på scenen och illustrerades med olika tekniker, såsom klassiska klädbyten och därmed roller, dockor och till sist planscher med symboliska scener.

Det var en ambitiös regi för att levandegöra den rätt komplicerade berättelsen med sina många aktörer. Att regissören för denna pjäs Ralf Forsström är en av landets illustraste scenografer syntes minsann. De tätt växlande rollfigurerna krävde skådespelare med erfarenhet och sinne för lekfullhet och här har valet av Tiia Louste, Jyrki Nousiainen och Marjut Toivanen varit synnerligen lyckat. De har förstått till fullo hur svår en sådan satsning för barn är.

Prins Rama blir offer för en hovintrig och kan inte bli kung på fjorton år. Därför drar han ut i skogen med sin hustru och sin bror. Han är tapper och rättrådig, kämpar mot demoner, får apkungen på sin sida genom apbarnet Bubu, slår demonernas härskare och räddar tillbaka sin prinsessa. Och så har fjorton år gått och han drar tillbaka till hovet och blir kung. Detta är en ”illustrerad klassiker” version av pjäsen, som i själva verket är mycket intrikatare och mera nyanserad.

Det var tydligt, att det blev litet för långt, komplicerat och för mycket för riktigt små barn. Barn i skolåldern får säkert mera ut av pjäsen. En något störande faktor var det brus, som trängde igenom från Tennispalatsets korridorer. Foajén bakom klädhängaren var kanske inte helt ägnad för en pjäs, som bygger på ord. Det var dessutom ganska synd om de yppiga auspicierna. Pjäsen skulle ha förtjänat en mindre anspråkslös omgivning.

Rekommenderas för hela familjen