Arvio: Chorus Line 2013
Från glittrig show till urban streetdance
– Ni som kommit hit för att se musikalen A Chorus Line har misstagit er, förkunnar koreografen Sonya Lindfors inför premiärpubliken.
Chorus Line 2013 är en resa genom dansarnas och kompaniets historia, en rolig blandning av dans, show och lustiga anekdoter. Koreografen har inspirerats av musikalen och de olika roller dansarna intar i sitt yrke.
Gruppen består av både nuvarande och tidigare dansare vid Stadsteaterns danskompani – vissa av dem har haft en längre paus från dansandet. Som en del av Stadsteaterns 40-årsjubileum har Sonya Lindfors skapat verket som en hyllning till de dansare som gjort en lång karriär i huset.
Stämningarna växlar från färgsprakande showdans, minimalistisk nutidsdans, fräck streetdance och glamorös voguing. Det är show med stort S – både på scen och överraskande också under pausen.
Dansarna följer anteckningar om koreografin ordagrant och gör parodi på sig själva och dansaren inför en audition.
En del av det känns internt och igenkänningsfaktorn är hög hos premiärpubliken som bryter ut i hysteriska skrattattacker. Och visst är det en fantastisk show, men en stor del av publiken består av dansscenens grädda, det är inte sagt att oinvigda förstår det lika väl.
Här skymtar också scener från filmen Chorus Line och ”Michael Douglas”, musikaldivor, körnummer, artister som suktar efter att stå i rampljuset och deras vardagsjag.
Det märks tydligt att dansarna också själva njuter av föreställningen som utmanar dem på många olika plan. Särskilt intressanta blir kontrasterna mellan nutidsdansen och när dansarna rör sig på mer okänd mark i form av urban streetdance och vogue.
Sonya Lindfors, bekant som konstnärlig chef för den urbana konstfestivalen Urban Apa, har lyckats bra med att få fram mångsidigheten hos de karismatiska dansarna. Det är fint att kompaniets nye danschef Jyrki Karttunen låtit en ung kvinna med erfarenhet från urban kultur inta ”finrummet” och blanda genrerna.