Arvio: Bekännelsernas natt 1.12 kl. 19 (K18)
Bekännelsernas natt behandlar fördomar, generationsskillnader och kommunikation. En fråga som återkommer flera gånger i dialogen är om motparten lyssnar.
Manusförfattaren och en av skådespelarna, Benjamin Laustiola, väljer vilka teman han tar upp, en del stickspår dyker upp men lämnas sedan utanför diskussionen.
Ett par i pensionsåldern – hon är före detta riksdagskvinna – har grälat. Han ger sig i väg och hon åker efter till flygplatsen. Den försvunna maken får vi aldrig se, däremot parets vuxna son och dennes partner. Mor och son har inte haft kontakt på 15 år, så här finns mycket att ta igen. Frågor som hänför sig till varför man inte hållit kontakt tas aldrig upp. Kvällens samtalsämnen är homosexualitet, transvestism, rasism och psykisk sjukdom.
Laustiola är lyhörd för olika generationers olika sätt att förhålla sig, och det greppet är kvällens stora behållning. Han spelar sonen och Johan Simberg partnern Ture. Ture låter mamman (Johanna Ringbom) ha sina åsikter, något kantiga kan man kanske kalla dem, men förväntar sig respekt. Den här balansgången är inte så lätt men båda kontrahenterna tolkar sina roller elegant. Småningom hittar de fram till varandra. Och sonen är inte helt fri från fördomar och övertramp, han heller.
Bekännelsernas natt bygger på dialogen. Emellanåt känns den lite texttung. Scenografin är mycket sparsmakad, personerna befinner sig ju i en transithall och pjäsen ska på turné.
Dramat har tydliga beröringspunkter med Laustiolas debutpjäs Efter festen (2014). Utgångspunkten är att personerna vet ganska lite om varandra fast de tillhör samma familj. Publiken får egentligen aldrig veta varför kontrahenterna valt att tiga om stora delar av sina liv – utom att kontakten varit bruten och att mycket av den anledningen inte är känt för motparten.
annons
Ringboms mamma är rätt tillbakadragen. Med tanke på att hon har en framträdande roll kunde hon med fördel ta ut svängarna lite mer. Simberg gör en taktfull partner, trots att hans klädsel är den som är mest utmanande. Han drar sig emellanåt undan, och det är ju naturligt att han inte vill stå i vägen.
Det är inte helt lätt att gestalta minoritetsfrågor och fördomar så att man låter olika förhållningssätt komma till tals, och ändå hålla ett respektfullt och värdigt tonfall. Teater ska ju utmana och man måste kunna visa på konflikter, och använda komik utan att tappa fokus. Teater Josefina och Laustiola klarar konststycket. Man har snarare varit väl försiktig och låtit den talade dialogen överskugga handling.
Emellanåt snubblar de lite på replikerna under premiären, men finner sig fort och hittar tillbaka.
Bekännelsernas natt är ett tankfullt och sympatiskt stycke om sympatiska och bristfälliga människor, som vi som sitter i publiken, som skrattar eftertänksamt och lågmält.