Arvio: Dancer in the Dark
Lillans Dancer in the dark är berörande men inget ångestbad
Jakob Höglund har återigen hittat en musikal som passar Lilla Teatern som hand i handske. Dancer in the dark blir en ljusare och varmare upplevelse än filmen.
Jag ska genast bekänna: När Lars von Triers film Dancer in the dark kom ut, såg jag rena ångestbadet framför mig och orkade helt enkelt inte utsätta mig för det just då. Och ja, när jag äntligen såg filmen kändes det ungefär som att bli överkörd av en ångvält ett par gånger om (plus söndergråtna ögon).
Efter att ha sett Lilla Teaterns uppsättning av samma berättelse, historien om Selma som håller på att förlora synen, är jag berörd och tårögd, men inte överväldigad av ångest.
…….
Regissören Jakob Höglund har lyckats skapa en helt egen stil att göra speciellt musikteater. Den här gången känns det som att han skalar av lager och gör själva teatern synlig.
I stället för att förstärka det sceniska med allehanda audiovisuella inslag skapas illusioner på scenen, och vi tror på dem. Med några enkla scenelement trollar den vitala ensemblen fram fabriker, mordplatser och rättegångar. En härlig detalj är till exempel ljusslingorna som får oss att uppleva tågets närvaro.
En ny grej är att Lilla Teatern för första gången lånat in Helsinki Dance Company, vilket känns naturligt då båda sorterar under Helsingfors stadsteater.
…….
LÄS HELA RECENSIONEN HÄR