Arvio: En blick är en blick är en blick
Lätthet och djup i studie om blickens makt
”En blick är en blick är en blick” är en träffsäker studie över blickens makt i våra liv.
Vad händer med vår självbild när blickens makt ökar? Det frågar sig arbetsgruppen i föreställningens infomaterial. Frågeställningen känns ytterst relevant i förhållande till hur vi till exempel beter oss på sociala medier. Vi visar upp den mest fördelaktiga bilden av oss själva och utelämnar det fula och vardagliga – så stor är vår önskan att andra ska se oss som lyckade.
En blick är en blick är en blick är ett samarbete mellan Lilla Teatern, Ung Dramatik och studerande vid Teaterhögskolans svenska linje. För regin står Milja Sarkola och Jessica Grabowsky.
Sarkola har i många av sina tidigare föreställningar berört roller och autenticitet – den inre röst vi alla har inom oss, det vi tänker men inte säger. Kanske är det just den inre rösten vi vill komma åt då vi försöker tyda andras blickar och vad de tänker om oss.
I föreställningen tolkas blickarna ur tre olika perspektiv: en närståendes blick, en bekants blick och en offentlig persons blick. De unga skådespelarna gestaltar många välkända historiska och nu levande personer, allt från prinsessan Diana (Oksana Lommi), och Jesus (Emilia Jansson) till kulturpersonligheten Gertrude Stein (Herman Nyby) och den amerikanska komikern Bill Burr (Antti Saarikallio). Rollprestationerna är träffsäkra, humorn inte att förglömma.
Närståendeperspektivet tilltalar mig ändå mest. Emelie Zilliacus spelar mamman som uttrycker sitt missnöje över dotterns yttre på ett sätt som berör. Föräldrars och barns blickar på varandra är laddade, inför våra närmaste är vi som mest sårbara.
Föreställningen har nära till både lätthet och djup och slutresultatet visar att arbetsprocessen varit intressant och givande. Den mustiga och färgrika scenografin av Antti Mattila ger en fin inramning åt det varma samspelet på scen.