Sjundeåbördiga Max Forsman är riktigt i sitt esse som Marcus, gift med Therese (Åsa Wallenius) men upptagen på annat håll med hennes bästis Elsa (en alltid lika humoristisk Pia Runnakko). Till Max förfäran har Elsa drabbats av samvetskval och vill avsluta affären och ställa allt till rätta, varvid Marcus skulle riskera förlora såväl fru som älskarinna. Men Theresa har förstås inte heller rent mjöl i påsen, liksom inte heller Marcus bästa vän Paul (en kärlekskrank Robert Enckell).
Sonen Sebastian, en festlig got-heavydiggare, spelas av Roberts son Wilhelm Enckell och äpplet har ju inte fallit långt från trädet här. Tillvaron kompliceras ytterligare av den klichémässiga karaktären Leo, en portugisisk husrenoverare, dock skickligt tolkad av den komiska talangen Fabian Silén. Översvämningen som hans badrumsrenovering resulterar i får också den polska grannen Pavel (en naturligt rolig Sixten ”Grottmannen” Lundberg) på krigsstigen.
En av de bättre farserna
Antti Mattilas scenografi består av ett rätt så trist och stelt vardagsrum som sakta faller sönder bit för bit allt efter som översvämningen förorsakad av rörreparationen framskrider. Ibland undrar man rentav om huset går sönder mer än planerat. Maria Rosenqvists färgglada dräkter sitter bra på karaktärerna.
Pjästexten dramatiserad av Marina Meinander är ju förutsägbar som farser brukar vara men i den genren är En stunds lugn i huset definitivt en av de bättre åtminstone i den här uppsättningen. Jaakko Saariluomas väloljade team river loss den ena skrattsalvan efter den andra och vill man ha blått och bart underhållning ska man definitivt söka sig till Lillan i vår.