Saavutettavuustyökalut

Helsingin Kaupunginteatteri

Arvio: Min fantastiska väninna

Lasse Garoff – Svenska Yle – 16.9.2022

Min fantastiska väninna är en ruskig och rik skildring av uppväxten i Neapels slum

Lilla Teatern berättar historien om Lenús och Lilas livslånga vänskap i sin maffiga uppsättning Min fantastiska väninna. Elena Ferrantes uppväxtskildring får en kraftfull iscensättning i Riikka Oksanens regi.

På 1950-talet möts flickorna Lenú (Pia Andersson) och Lila (Cecilia Paul) på gården i slumkvarteret där de bor. Lila bjuder in till en läskig lek med deras älsklingsdockor. Där inleds en vänskap som är både stormig och komplex men som håller genom de många skiftningarna av deras liv.

Föreställningen baserar sig på författarpseudonymen Elena Ferrantes romanserie i fyra delar om två kvinnors uppväxt i Neapel i södra Italien. Det är en ruskig, myllrande och intensiv uppväxtmiljö som skildras i Lilla Teaterns uppsättning av Min fantastiska väninna (regi och manusbearbetning av Riikka Oksanen).

Syditaliens soliga stränder känns väldigt fjärran från deras betongbakgårdar. Hemkvarteret är fattigt och våldsamt men fyllt av färgstarka karaktärer och en intensiv social samvaro.

Många av flickorna i kvarteret gifter sig unga och lever som hemmafruar. Men både Lenú och Lila har en väg ut ur fattigdomen eftersom de klarar sig bra i skolan. Lenú är klipsk och duktig men från första stund är det klart att Lila står på en helt egen nivå. Hon är helt enkelt blixtrande intelligent, men också tuff, nyckfull och farlig, och har inga problem att stå på sig mot kvarterets pojkar och män.

Trots det får Lenú fortsätta gå i skolan medan Lilas familj inte anser sig ha råd. Hennes pappa (Ursula Salo) kräver att hon hjälper till i familjens skomakarverkstad istället.

Medan flickorna växer upp lär de sig gradvis förstå grannskapets invånare och historia, var våldet och fejderna kommer från. De lär sig vem gangstrarna och ockrarna är, vems föräldrar som mördades under fascismen, och vems pappor som mördade dem.

Då de kommer upp i tonåren börjar dessutom underliga män att stryka omkring dem som de måste akta sig noga för. Särskilt Lila som är jättevacker blir snart föremål för de farliga killarnas närmanden. Slibbiga, svekfulla eller direkt våldsamma män blir en röd tråd som löper genom bägges liv.

 

Vännerna växer isär

Medan Lenú flyttar iväg för att gå till universitetet tvingas Lila stanna kvar och därför leder deras liv iväg i olika riktningar. Lenú blir en berömd författare men Lilas enda väg ut är att gifta sig rikt, vilket hon gör redan i tonåren. Men hon kommer snart att förakta sin snobbiga make (Alexander Wendelin) som, likt alla affärsmän, har kopplingar till maffian. Efter skilsmässan kör hon snart fast i ett slitsamt och utsatt arbetarklassliv.

Min fantastiska väninna har en episk handling som spänner över femtio år och ett enormt karaktärsgalleri, vilket Lilla Teaterns uppsättning lyckas förvalta på ett tillfredsställande sätt.

Det textrika manuset vore eventuellt betjänt av en tydligare rytmisering i uppsättningen som tidvis hotar att kännas en smula jämntjock. Men då den tar modiga tre och en halv timmar är det begripligt att ensemblen känt en viss tidspress att föra handlingen framåt.

Uppsättningen skildrar kraftfullt hur klyftorna djupnar mellan samhällsklasserna. Medan progressiva idéer och kvinnokampen slår igenom ute i världen verkar livet i Neapel bara bli våldsammare och värre.

Lenú ser hur att den bildade medelklass där hon lever faktiskt inte kan förstå Lilas verkligheten i Neapel, och hon själv står gränsle med en fot i båda världarna som glider ifrån varandra.