Arvio: Våldets historia
Lillans tolkning av våldet bärs av sällsynt kraft och hunger
Louis bok består av diverse berättande röster som fyller i och käftar emot varandra. Polisförhöret, systerns monologer, jaget som bryter in. Här gör dramatiseringen något fenomenalt. Det korsklippta berättandet sätter stämningen, men skjuts sedan åt sidan för att bräcka upp en sfär tillägnad Andreas Kvisgaard (Édouard) och Salomon Z. Patrick (Reda; kärleksobjektet, förövaren, främlingen).
De träffas på gatan och tillbringar en natt tillsammans. Timmarna drar ut sig i rymder, som att allt får plats i dem. Kropparna rör sig längs hela scenen i en krets av ömhet och lystnad, så långsam, så intensiv. Åskådaren som redan fått ändpunkten följer det otroliga, känsliga skådespeleriet med bitterljuv andäktighet. När stämningen kantrar är det fortfarande en kalldusch.
Läs hela recensionen här (för prenumeranter)