Arvio: Tiimi
ENGAGERANDE DRAMA OM CITYFOLKET
Pasi Lampela, pjäsförfattare och regissör, har redan tidigare utmärkt sig med intressanta uppsättningar bland annat på Teatteri Jurkka. Nu har Lampela både skrivit och regisserat pjäsen Tiimi om den generation som nu, i fyrtioårsåldern, blickar tillbaka på sin ungdomstid i det jagcentrerade, narcissistiska 1980-talet då cityfolket och urbanismen gällde.
Tiimi är en föreställning som mer eller mindre, vid sidan om skådespelarnas gestiska uttryck, är helt textbaserad och kräver lyhördhet för att man skall kunna uppfatta vad som gått snett i de personrelationer som småningom viks ut på scenen. Dialogen löper men ibland förefaller det som om vissa repliker förblir litet udda i sammanhanget.
Regin är traditionell men det utmärkta skådespelararbetet skapar starka stämningar och intensiv scenisk närvaro. Första akten förblir något statisk men i andra akten stramas spänningen åt och psyko-dramat får fart. Här framstår pjäsens kvinnoroller som betydligt innehållsrikare än de manliga rollerna.
Fyra personer jobbar på ett företag som bland annat sysslar med film. Bolagets manusförfattare dör och en uppgörelse med nuet och det förflutna blir aktuell.
Inte minst Sara Paavolainen gör en härligt grotesk, parodisk tolk-ning av pjäsens regissör. Inte minst Paavolainens mimetiska ut-trycksregister är briljant i förening med de spektakulära kreationer hon har styrts ut med av kläddesignaren Markus Tsokkinen. Ursula Salos änka till manusförfattaren har sina höjdpunkter i andra akten. De briljanta kvinnorna, där också bolagets allt-i-allo (Merja Pietilä) finns med, assisteras av männen i bolaget, den underfundige Juha Veijonen och Carl-Kristian Rundman.