Om pjäsens scenografi
Didn’t Said Regrets Scenografin började med idén att skapa ett så rymligt, tomt utrymme som möjligt på den stora scenen, vilket fångar känslan av platsen där arbetet äger rum, vildmarken. Som scenograf fascinerades jag av idén om vildmarkens natur, som är obarmhärtig och rå för resenären i sin nakenhet.
Pjäsens händelser utspelar sig omedelbart efter andra världskrigets slut, och när jag designade scenografin har jag studerat bland annat vilket avtryck kriget lämnar efter sig i landskapet.
I vårt arbete är vildmarken lika mycket det mentala landskapet för dem som är där, men också en fysisk åkomma som tvingar oss att överleva och hitta en väg hem.
När jag designade scenografin har jag inspirerats av kartor och topografi, vilket är ett välbekant sätt för människor att uppfatta terrängen. Genom tiderna har kartor använts för att slåss, orientera och hitta destinationen. Dessa saker kombineras också i karaktärernas värld i pjäsen.
Vilma Mattila, regissör