Saavutettavuustyökalut

Helsingin Kaupunginteatteri

Arvio: Försäljarna

Egil Green – Borgåbladet – 23.09.2008

NÄR BUSINESS ÄR ALLT


David Mamet belönades för snart 25 år sedan med Pulitzerpriset för sin pjäs Glengarry Glen Ross – en oförskönad studie och svart komedi om vulgärkapitalismens mörkaste sidor. Att Lilla Teatern tagit upp pjäsen med den svenska titeln Försäljarna som huvudattraktion på höstrepertoaren, visar dels att teaterledningen valt en pjäs som fortfarande är aktuell, dels att man fortsätter med kvalitetsunderhållning, där manuset med sina bitande repliker och de starka skådespelarkaraktärerna bildar ett persondrama som fängslar, roar och förfärar.

Den som såg den starka, råa filmversionen med Al Pacino och Jack Lemmon har ett jämförelsematerial som heter duga. Ändå hamnar Försäljarna knappast i filmens skugga, just för att storyn i detta persondrama om försäljning in absurdum har en dynamik som kanske bättre än i någon annan av Mamets pjäser fungerar som en perpeetum moblie med det starka skådespelararbetet som drivkraft.

Vi blir vittne till en berättelse om fyra försäljare av värdelös tomtmark som arbetar med med kniven på strupen. För dem gäller inga halvmesyerer eller god vilja, det handlar om att vinna eller försvinna.


Tre plus en

Försäljarna är dramaturgiskt inrutad i första aktens tre scener på en kinesisk restaurang och andra aktens kaotiska, thrilleraktiga fortsättning i ett nedslitet kontorslandskap – igenkänning och upplösning i ett nötskal.
I akt ett konfronteras vi först med den ringrostiga tidigare försäljningsmaskinen (Asko Sarkola) som sackat efter i försäljningen, vi hör honom böna och be om nya heta namn att sälja åt av den iskallt beräknande arbetsadministratorn (Sampo Sarkola). I nästa scen snackar den hetlevrade, framgångsrika ungtuppen (Sixten Lundberg) med sin betydligt äldre, luttrade och redan självkritiska kollega (Tom
Wentzel
) om olidlig arbetsstress och om gamla, godare tider. Till sist har vi teamets stjärnförsäljare (Carl-Kristian Rundman) som med förslagenhet och list får en intet ont anande kund (Joachim Wigelius) att ingå ett markköp utan att han ens vet om det.


Slutkamp

I andra akten har försäljningskontoret utsatts för ett nattligt inbrott, värdefulla nanmnlistor och köpekontrakt är försvunna. Någon har dragit nytta av brottet, men frågan är vem och varför? Polisen (Marc Svahnström) finns på plats och förhör försäljarna en efter en, allt medan misstankarna hoppar som irrbloss från den ena till den andra.

Gammalt groll dyker upp till ytan, hårda ord, fula ord och roliga ord utväxlas i staccatotempo mellan människor som för sitt levebröds skull slipats och nötts mot varandra och igen tvingas utkämpa en allas kamp mot alla, en kamp där framgången oftast är en chimär och triumfen ett nederlag.
Om Försäljarna helt uppenbart är en scenisk ädelsten tack vare sin djävulskt skickliga replikföring får den sin vackraste lyster av det drivna skådespeararbetet. Här bildar såväl samspelet mellan skådespelarna som fokuseringen på den enskilda skådespelarens karaktär ett orubbligt fundament till en berättelse om människans ondska och snikenhet. Men framför allt är det businessvärldens koder och regelverk, eller snarare avsaknaden av dem, som lyfts fram med en sällan upplevd sarkasm men också en befriande och avväpnande humor.