Saavutettavuustyökalut

Helsingin Kaupunginteatteri

Arvio: Once

Astrid Stenius – Östnyland – 30.10.2020

En medryckande musikexplosion i klockren svensk översättning

Den samspelta ensemblen får stående ovationer av en hänförd publik när musikalen Once får nordisk premiär på Lilla teatern. Framförandet av musikalnumren är förstklassigt och de svenska sångtexterna magiska.

Musikalen Once baserar sig på den melankoliska indiefilmen med samma namn från 2006, skriven och regisserad av John Carney. Filmen utspelar sig på Irland och är en söt kärleksstory om en irländsk gatumusiker som träffar en tjeckisk blomförsäljare på gatan i Dublin. De lär känna varandra och börjar göra musik tillsammans.

Tack vare ett litet banklån lyckas de tillsammans med några andra gatumusiker spela in en skiva. Skivan blir sedan ett minne av en fin vänskap de kan se tillbaka på när de till slut återvänder till sina tidigare flick- och pojkvänner. Huvudrollerna i filmen spelas av gatumusikern Glen Hansard och hans dåvarande flickvän Markéta Irglová som tillsammans har skrivit all musik som framförs i filmen.

De vann en Oscar för bästa sång 2007 för Once-temalåten Falling slowly.

Uppsättningen på Lilla Teatern är trogen filmen så till vida att berättelsen är densamma, men ungefär där tar likheterna slut. I Jakob Höglunds regi har det skakiga kameraarbetet och de trevande dialogerna bytts ut mot ett mycket högre tempo och det sorgliga knäp-pandet på gitarren har ersatts av storslagna, sprudlande musikalnummer. De oerhört väl genomförda sång- och dansnumren är imponerande och flera i ensemblen är multiinstrumentalister.

Emma Klingenberg i rollen som Flickan är obstinat och fordrande, alltså helt annorlunda än den timida Irglová. Tuukka Leppänen gör gatumusikerkillen till en ganska sur person med stark integritet, helt olik Hansard som i filmen närmast ber om ursäkt för sin existens. Både Klingenberg och Leppänen sjunger skrämmande bra och kontakten mellan dem är omedelbar och nära.

Intressanta biroller med egna berättelser

Ensemblen på scen leds av den karismatiska musikkaptenen Riku Vartiainen som spelar rollen som inspelningsteknikern Eamon. Han förhåller sig till en början skeptisk till trashankarnas ambitiösa skivprojekt, men mjuknar när han hör den fantastiska musiken och dras med i musicerandet.

Uppsättningen kryllar av underhållande sidointriger där birollerna får berätta sin berättelse.

Robert Kock spelar den framfusiga Billy som äger en musikaffär där Flickan och Killen får låna instrument och jamma efter stängning. Alexander Wendelin ses i rollen som bankdirektören som blir inspirerad och hänger med på skivinspelningen trots att han sjunger hellre än bra. Pia Runnakko är Flickans tjeckiska mamma och Santeri Helinheimo Mäntylä gestaltar Andrej som jobbar i en snabbmatsrestaurang och drömmer om att bli befordrad.

Persongalleriet är charmerande.

Scenen föreställer en stor och öppen musikstudio med massor av instrument uppradade längs väggarna och vi ser ett kompisgäng som spelar och har roligt tillsammans. Den intima stämningen från filmen finns kvar.

Ljusdesignern Ville Aaltonen skapar med enkla medel små, upplysta rum där publiken får komma riktigt nära skådespelarna i några känsliga scener.

Den svenska översättningen en fullträff

Lilla teatern har satsat stort och det märks på alla nivåer. Det är en helgjuten uppsättning och ett självständigt verk med unika kvaliteter.

Att låta översätta dialogen och sångtexterna till svenska var ett lyckat val. Annina Enckells dialog flyter smidigt på svenska och Tobias Zilliacus visar verkligen framfötterna med sin böljande, flödande översättning av sångtexterna som har potential att bli örhängen även på svenska.

I Lilla teaterns uppsättning av Once är det som musiken spelar huvudrollen. Koreografin och musiken griper tag från början och bär hela vägen. Slutackordet går definitivt i dur.