OBS! Inte längre i repertoaren!

Rolle, en kändismeteorolog på väg in i sändningen, får ett samtal som får allt att bli svart. Han kastas tillbaka in i sitt eget undermedvetna, med smältande snö som rinner under skjortan och hånfullt skratt som ekar i öronen. Hatet, sveket och oläkta såren blottas, liksom insikten om vad som kunde ha hänt när våld föder våld. 

Vad händer under ytan av ett brutet huvud som en massa barn slår sönder bara för att fördriva tiden? Det är frågan som den prisbelönte vetenskapsjournalisten Marcus Rosenlund ställer sig själv i sin nyskrivna pjäs Farfars Mauser. Rosenlund, som själv blev svårt mobbad under sin barndom, plockar från sina egna erfarenheter och reflekterar genom karaktärerna Rolle och Henrik över vad som hände och vad som kunde ha hänt. 

“Det tog mig flera år innan jag ens insåg hur hemska och mörka mina tankar hade varit. Vid den tiden förstod jag inte bredden och djupet av det svarta avgrundsdjupet vid vars kant jag balanserade. Jag hade ingen aning om de potentiella, fruktansvärda konsekvenserna. Jag ville bara tysta skrattet och hånfullheterna,” säger Rosenlund, som mitt i den öde perioden råkade hitta en gammal Mauser-pistol i sin farfars garderob.

I Michaela Granits färgstarka regi förvandlas huvudkaraktären Rolles känslomässiga väderkarta till en stark berättelse om sårbarhet och sociala motsättningar, med plats för farfars krigstrauma men också korvsmörgåsar i mormors kök. Trots mörkret finns en skymt av ljusnande mellan molnen, och kanske en väg mot försoning.

 

Kändismeteorologen Rolle är på väg att leva när han får ett samtal som gör allt mörkt. Han kastas okontrollerat tillbaka in i sitt undermedvetna, där smält snö rinner inne i hans skjorta och illvilligt skratt ekar i hans öron. Hat, svek och oläkta sår blottas, liksom uppfattningen om vad som kunde ha hänt när våld föder våld.

Vad händer under ytan i ett trasigt huvud som en grupp unga människor bryter upp bara för att fördriva tiden? Detta är frågan som den prisbelönte vetenskapsjournalisten Marcus Rosenlund ställer i sin nya pjästext, som har premiär den 11 mars. I Lillan.  Rosenlund, som blev hårt mobbad i sin ungdom, plockar upp bitar av sina egna erfarenheter och funderar, genom berättelsens huvudpersoner, Rolle och Henrik, över vad som hände och vad som kunde ha hänt.

“Det tog många år innan jag ens insåg hur hemska och mörka tankarna i mitt huvud hade varit. När mobbningen var över förstod jag inte bredden och djupet i detta svarta avgrund som jag balanserat på. Jag hade ingen aning om konsekvenserna av detta. Jag ville bara tysta skrattet och förolämpningarna,” säger Rosenlund, som råkade hitta en gammal Mauser-pistol i sin farfars garderob under den otröstliga perioden.

Under den färgstarka regin av Michaela Granit formas huvudpersonen Rolles känslomässiga väderkarta till en stark berättelse om uteslutning och sociala klyftor, vilket lämnar plats för både farfars krigstrauman och korvbröd i mormors kök. Trots mörkret finns det ett skimmer av ljus mellan molnen, och kanske till och med en väg till försoning.

 

Notera! Föreställningen är på svenska och kommer att ha undertexter på finska via THEA-applikationen.