Evita

Suuri näyttämö
Ensi-ilta 2.2.2006
2 tim 15 min
Stånd 49 euro

Huom! Poistunut ohjelmistosta!

Musik: Andrew Lloyd Webber

Texten till låtarna: Tim Rice

Översättning: Mikko Koivusalo

Kontroll: Kurt Nuotio

Musikalisk handledare: Nick Davies

Produktion: Kari Junnikkala

Kostymer: Sari Salmela

Koreografi/assisterande regissör: Markku Nenonen

Dirigent: Henrik Wikström

Ljusdesign: Mika Ijäs

Ljuddesign: Eradj Nazimov och Jyrki Sandell

Rollista: Maria Ylipää / Vuokko Hovatta, Sami Hintsanen, Petja Lähde / Sami Hokkanen, Sari Haapamäki, Juha Jokela, Mikko Jokinen, Kirsi Karlenius, Kristiina Kattelus, Mika Keitel, Pauliina Kiuru, Aarni Kivinen, Ilkka Kokkonen, Timo Kurvi, Teemu Mustonen, Heidi Naakka, Antti Nieminen, Tuula Niiranen, Samuli Nordberg, Emilia Nyman, Jarkko Nyman, Sami Paasila, Roope Pelo, Tiina Peltonen, Peter Pihlström, Lauri Pulakka, Leena Rapola, Gary Revel, Annina Rubinstein, Raili Ruutu, Elina Silander, Laura Taimisto, Antti Timonen, Inka Tiitinen, Leenamari Unho, Sami Uotila, Mikko Vihma, Juki Välipakka

Galleria

Ryhmä vintage-tyylisiin pukuihin pukeutuneita esiintyjiä tanssii ruudullisella näyttämöllä iloisesti yhteen sovitettuna, ja taustalla näkyy elinvoimainen violetti kaupunkikuva.

Nainen lumoavassa valkoisessa tanssiaispuvussa, pitkissä hanskoissa ja kimaltelevissa koruissa seisoo tyylikkäästi portaiden vieressä poseeraten tummaa taustaa vasten.

Valkoiseen olkaimettomaan mekkoon ja pitkiin hanskoihin pukeutunut nainen laulaa intohimoisesti lavalla, kädet ojennettuina, vintage-mikrofonien takana tummalla taustalla.

Pukumies koskettaa naisen leukaa, kun he seisovat lähekkäin mikrofonien takana lavalla. Naisella on valkoinen puku ja käsineet, ja molemmat näyttävät esiintyvän dramaattisessa kohtauksessa.

Lumoavaan valkoiseen pukuun ja hanskoihin pukeutunut nainen laulaa intohimoisesti lavalla oleviin vintage-mikrofoneihin, joita valaisee kirkas valokeilavalo tummaa taustaa vasten.

Näyttämökohtaus, jossa näyttelijöillä on mielenosoituskylttejä, kaksi ihmistä keskellä näyttämöä ja yläpuolella roikkuvat suuret miehen ja naisen muotokuvat. Taustalla on tyyliteltyjä kaupunkirakennuksia.

Ruskeaan kukkamekkoon pukeutunut nainen hymyilee miehelle, jolla on kiiltävä musta kukkapaita, kun he keskustelevat lavalla, ja molemmat vaikuttavat vilkkailta ja keskustelevilta hämärässä taustassa.

Ryhmä värikkäisiin aikakauden pukuihin pukeutuneita esiintyjiä laulaa ja tanssii lavalla kirkkaissa valoissa, ja heidän takanaan on kaupunkimaisema. Kohtaus on vilkas ja energinen.

Ryhmä vintage-asuihin pukeutuneita esiintyjiä tanssii tarmokkaasti lavalla, jonka taustalla on violetisti valaistu kaupunkimaisema, keskellä ruskeaan mekkoon pukeutunut nainen.

Kukkamekkoon pukeutunut nainen tanssii kädet kohotettuna tummiin vaatteisiin pukeutuneiden miestanssijoiden ympäröimänä lavalla, jonka lattia on kuvioitu ja jossa on kaupunkitausta.

Valkoiseen sotilaspukuun pukeutunut mies ja kultaiseen mekkoon ja hanskoihin pukeutunut nainen tanssivat lähekkäin näyttämön valojen alla luoden dramaattisen ja intiimin tunnelman.

Pitkätakkinen ja punahattuinen mies pitelee matkalaukkua ja kättelee hymyilevää kuviomekkoon pukeutunutta naista, joka myös kantaa matkalaukkua, molemmat lavalla lämpimässä valaistuksessa.

Sotilaalliseen tyyliin pukeutunut esiintyjä seisoo näyttämön keskellä kädet levällään, ja häntä ympäröi eloisa, aikakauden pukuihin pukeutunut kokoonpano, joka laulaa ja osallistuu tarmokkaasti näyttämövalojen alla.

Valkoiseen paitaan ja vihreisiin housuihin pukeutunut esiintyjä seisoo näyttämön keskellä toinen käsi kohotettuna, kun taas joukko virallisesti pukeutuneita ihmisiä seisoo taustalla suuren, monitasoisen metallirakenteen alla.

Kaksi virallisesti pukeutunutta näyttelijää, toinen liivissä ja toinen valkoisessa puvussa, seisovat lähekkäin ja syleilevät toisiaan lavalla vanhojen mikrofonien takana ja katsovat toisiaan dramaattisessa valaistuksessa.

Valkoiseen olkaimettomaan mekkoon ja pitkiin hanskoihin pukeutunut nainen laulaa intohimoisesti lavalla kolmen vintage-mikrofonin takana kädet ojennettuina tummaa taustaa vasten.

Kaksi näyttelijää seisoo edessä ja nostaa kätensä kumartaen, kun muut pukuun pukeutuneet näyttelijät juhlivat ja heiluttavat sanomalehtiä taustalla teatterin lavalla.

Ryhmä vintage-asuihin pukeutuneita esiintyjiä, joilla on sateenvarjot kädessään, tanssii rivissä lavalla, ja taustalla on kirkkaasti valaistu kaupungin horisontti auringonlaskun aikaan.

Teatteriesitys, jossa näyttelijät ovat tummissa puvuissa ja lavalla on laulaja pitkässä puvussa. Heidän takanaan roikkuu suuri muotokuva valkoiseen sotilaspukuun pukeutuneesta miehestä, jota reunustavat punaiset verhot ja valkoisiin univormuihin pukeutuneet ihmiset.

Kultaiseen pukuun pukeutunut mies ja kultaiseen pukuun pukeutunut nainen seisovat yhdessä lavalla, kun taas toinen valkoiseen mekkoon ja mustiin sukkahousuihin pukeutunut nainen seisoo punaisen verhon ja matkalaukun vieressä ja tarkkailee heitä. Lava on hämärästi valaistu.

Valkoiseen sotilaspukuun pukeutunut mies ja lumoavaan kultamekkoon ja pitkiin hanskoihin pukeutunut nainen seisovat lähekkäin, melkein suutelemassa, dramaattisen näyttämövalaistuksen alla. Mies pitää valkoista hattua rinnallaan.

Che Guevara -tyyliseen asuun pukeutunut mies seisoo näyttämön keskellä, suu auki ikään kuin laulaisi tai puhuisi, ja hänen takanaan on useita ihmisiä, jotka elehtivät energisesti dramaattisessa valaistuksessa.

Oliivinvihreään sotilaspukuun ja barettiin pukeutunut henkilö seisoo näyttämön keskellä, ja taustalla on ihmisjoukko, joka vaikuttaa olevan dramaattisessa vuorovaikutuksessa teatterivalaistuksen alla.

Kukkamekkoon pukeutunut nainen seisoo näyttämön keskellä ja laulaa kädet levällään, kun useat vintage-pukuiset ihmiset poseeraavat dramaattisesti hänen ympärillään teatterivalaistuksessa.

Valkoiseen sotilaspukuun pukeutunut mies syleilee vaaleatukkaista naista, jolla on elegantti mekko ja pitkät kultaiset hanskat, kun he tanssivat yhdessä, molemmat vakavina ja keskittyneinä.

Joukko valkoisiin pukuihin pukeutuneita esiintyjiä, joilla on sateenvarjot kädessään, tanssii rivissä näyttämön poikki, ja heidän takanaan on lämpimillä valoilla valaistu kaupungin horisontti.

Vanhoihin juhlavaatteisiin pukeutuneet esiintyjät seisovat lavalla laulaen ja elehtien; heidän takanaan roikkuu suuri muotokuva valkoiseen sotilasunivormuun pukeutuneesta miehestä punaisia verhoja vasten.

Mustapukuinen nainen istuu punaisella sängyllä ja hymyilee valkoiseen paitaan ja sukkanauhoihin pukeutuneelle miehelle, joka seisoo vieressä säätämässä vaatteitaan. Kohtaus sijoittuu hämärästi valaistulle näyttämölle.

Arviot

,

Arvio

HELSINGFORS STADSTEATER GER EVITA LIV EVITA – Helgon, klättrare eller marionett?Sällan har det funnits en så älskad och hatad person i historien som Eva Duarte de Perón (1919–1952), hustru till Argentinas president Juan Perón. Var Evita en helgon, en makthungrig klättrare eller hennes makes marionett? Helsingfors stadsteaters musikal Evita presenterar Evita som en kvinna som hade tyglarna i egna händer.

Lue lisää

,

Arvio

PROFESSIONELL MUSIKAL MED VISIONER Naturligtvis är det frestande att göra en musikal, eller opera för den delen, baserad på ett historiskt öde. Fördelen är den kittlande dokumentärbakgrunden; Detta har åtminstone delvis hänt. Nackdelen är i sin tur svårigheten att tränga under huden på de aktuella huvudpersonerna, och ge dem liv både ur ett verkligt och fiktivt perspektiv. Detta gäller särskilt den svåra hybridgenren musikaler och musikaler där verklighetsmaterial ofta känns stelt och ytligt. Detta gäller också delvis för en av de mest framgångsrika genom tiderna, Andrew Lloyd Webbers och Tim Rices Evita (1978), som, trots ett seriöst försök, aldrig riktigt får sitt ämne på allvar. Och ändå är det en briljant musikal. Ett av Rices starkaste libretton, som fruktbart konfronterar det privata med det offentliga. Och förstås den 30-årige Lloyd Webbers nyss mångfacetterade musik, som ännu inte störs av den förutsägbarhet som kommit att känneteckna så många av hans senare partitur. Fantasifull belysningMaterialet är odiskutabelt fängslande – i princip samma grundläggande parametrar som i Puccinis Tosca: politik, sex och våld, även om våldet är nedtonat till ett minimum och sexet bara antyds – och erbjuder en intellektuellt vaken och dramatiskt vaken regissör tacksamma möjligheter att iscensätta en socialt engagerad kärlekshistoriamodell som är oförstörbar.

Lue lisää

,

Arvio

EVITA HÖRS I VUOKKO HOVATAS RÖST En vacker kvinna med ett tillräckligt vagt förflutet och ambitiös i sin nuvarande sociala position. Nej, Helsingfors stadsteaters vårmusikal handlar inte om Finlands kulturminister Tanja Vienonen de Karpela, utan om hustrun till Argentinas tidigare president, María Eva Duarte de Perón, med smeknamnet Evita.THE COURSE OF LIFE’S LIFE slår handlingen i såpoperor, till och med sydamerikanska telenovelas. Född 1919 var María Eva ett oäkta barn och den enda av de fem syskonen som aldrig erkändes av sin far. När han går på konfirmationsskolan lämnar han byn för det stora och vackra Buenos Aires – hur och med vilken hjälp han hamnar där beror på berättaren. Om du frågar hans familj: oskyldigt, under hans mors beskydd och med hjälp av hans egna recitatörer, om du litar på överklassens berättelse: längs låret och inte bara genom att blinka med dina vackra ögon.MOTSÄGELSE är den gemensamma nämnaren i Evitas liv: hennes liv gick från fattiga och förhatliga förhållanden till det sötaste möjliga livet. Som Madam President grundade hon en stiftelse och delade ut bistånd till de fattiga, men hon bar själv Dior-kavajkostymer och var involverad i skapandet, eller åtminstone starkt inför att acceptera, ett diktatoriskt system där yttrandefrihet inte gavs, åtminstone inte till motståndare. Sanningen om Evitas liv kommer definitivt aldrig att avslöjas fullt ut, eftersom hon har alldeles för många motståndare. Dessutom är vissa alltid mer jämlika än andra inom historieskrivning. Korten hos en outbildad, ung, viljestark och vacker kvinna är inte de bästa i det här spelet. , Det som dock är säkert är att Evita dog av livmodercancer vid endast 33 års ålder, vilket också är en del av hennes tragiska liv. Många tror att Evita dog som ett helgon, andra tror att hon var en egenintressesökande som ruinerade staten. Utöver den nationella sorg som förklarades i en månad, avbröts nyheterna varje kväll klockan 20:25 fram till 1955 och störtandet av Juan Perón – Santa Evita dog 1952 vid det klockslaget. HELSINGFORS stadsteaters Evita är precis så mycket en musikal som förväntat. Stilig, trovärdig i sin skildring av tiden, skicklig, imponerande, stor, flytande och nästan slösaktig i sina idéer och genomförande. Den klamrar sig inte fast vid själen, men rör sig snabbt och bygger upp rollen som Evita så fint att tittaren inte kan komma undan med det. Man måste vara en ganska cynisk råtta om inte berättelsen och de välbekanta sångerna väcker åtminstone lite inre utflöde hos tittaren – även när de sjungs från Evitas dödsbädd. Allt är byggt kring Evita och händer tack vare Evita. Under musikalen växer den lilla brunhåriga flickan upp till en internationell ikon, Evita, som vågar säga att Argentina är synonymt med henne själv. Det är precis vad som händer med Vuokko Hovata som Evita. Hon är musikalens stjärna, strålande, vacker och skicklig. Hovatta i Evitas kropp är beslutsam och högmodig, så mycket en ung person i sin allsmäktiga skönhet kan vara, men med sin röst fångar hon Evitas motsägelser och de olika nyanserna av att vara människa. Hon sjunger och spelar ut Evitas rädslor och svagheter med sin röst, men också med sin trots och beslutsamhet. Hovattas röst är både skör och kraftfull, och den förlitar sig aldrig enbart på teknik, utan känns och tolkar. Det vore intressant att höra om Maria Ylipää, som är mindre än tio år yngre, den andra tolkaren av rollen som Evita, kan uppnå samma vokala och tolkande mognad. Sami Hintsanen överskuggas oundvikligen av Evita, som han bör vara som Juan Perón, men Emilia Nyman , som sjöng i den lilla rollen som Peróns älskarinna, drev premiärpubliken till vansinne.Jag undrar vad kulturredaktören för en provinstidning har att säga om den store Andrew Lloyd-Webber och Tim Rices insatser, men om man skulle justera rollen som Che, musikalens berättare. Självklart ser berättaren till att tittaren på något sätt hänger med i musikalen, som rör sig i ett ganska raskt tempo, men som ett slags allmänt socialt samvete är berättaren ganska överlagrad och onödigt pekande. När berättaren fortfarande är klädd som vänsterorienterade frihetskämpar med kubanska stjärnor i gröna baskrar blir det ganska tydligt att tittaren fortfarande inte kan lämnas fri att välja vad han vill tycka om Evita.

Lue lisää

,

Arvio

Helsingfors stadsteaters musikaliska drama är rapp och spektakulärt

Lue lisää

,

Arvio

VUOKKO HOVATTA GLÄNSER SOM EVITA

Lue lisää

Kommentit

Ei kommentteja