Saavutettavuustyökalut
Huom! Poistunut ohjelmistosta!
På scenen: Lasse Pöysti
Regi: Bengt Ahlfors
Ljus: Jan-Erik Pihlström
MINNETS BACKSPEGEL HAR IBLAND TRAGIKOMISKA KANTER I balladen Eleanor Rigby frågar sig The Beatles varifrån alla dessa vilsna människor kommer ifrån ( all the lonely people, where do they all come from?) På Lilla Teaterns scen återfinns åtminstone en av dem. Det är en suverän 80-årig Lasse Pöysti som i Bengt Ahlfors monolog Hissvägraren ser tillbaka på sitt liv i en rad anekdotiska berättelser, där man mitt i skrattet i tvingas svälja flere klumpar som envisas med att fastna i halsen. Iscensättningen Monologen har självbiografiska kontaktytor med Bebbe Ahlfors eget liv och är skriven och regisserad för Lasse Pöysti. Redan anslaget visar hur en gammal ringräv som Ahlfors går till väga. När Lasse Pöysti kommer in på scenen har han manuset i handen. Därefter skapar han en omedelbar och permanent kontakt med publiken genom ett direkt tilltal. Konststycket att låta Pöysti flera gånger under monologens gång ”komma av sig” och bläddra fram till rätt ställe i texten, bildar dessutom en illusion av glömska, naturligtvis kombinerat med en välvillig förståelse och förlåtelse från publikens sida. Det får enmansshowen att stå på en stadig grund. Ram med kontraster Hissvägraren är den ensamma gamlingens berättelse om sitt liv i Helsingfors, ett liv som på ytan kunde karakteriseras som torftigt och grått. Han gifte sig aldrig, han hade summa summarum två enformiga arbeten, hunden var hans enda vän och allena vandrade han på livets stigar. Men den vemodiga ramberättelsen har några nödvändig kontraster. Dels är Lasse Pöystis karaktär i grunden den positiva livsbejakarens, han som ser ljuset hellre än skuggorna. Dels har livet gjort honom till en godmodig men märklig kuf, som i likhet med många andra ensamma personer skapat egna regelverk och ritualer, så som hans livslånga dyrkan av Grace Kelly som råkade födas samma dag som han. Spegelvänt Hans märkligaste egenhet är ändå dialogerna med hissen Enok i hans boningshus. Namnet kom till när den gamle som liten parvel kom att läsa namnskylten Kone bakvänt i hisspegeln. Långt senare, efter läkarens uppmaning att motionera mera, blir han för en kort tid hissvägrare, men utvecklar snabbt intrikata regler för när och hur han ända får använda hissen, regler som han dessutom fuskar med och tummar på efter eget godtycke. Monologens flera andra komiska inslag har stor igenkänningsfaktor och handlar bland annat om att objuden slinka med på begravningar och vigslar – ”på vigslar är trakteringen bättre än på begravningar, på begravningar hålls å andra sidan bättre tal”. Men under skrattet bubblar mer eller mindre fördämda underströmmar av sorg och vemod. De bottnar inte bara i några direkt Jonas Gardellika barndomstrauman utan också i tillkortakommanden och misslyckade kontaktförsök med människor senare i livet. Det som texten i Hissvägraren ibland förlorar på genom att periodvis vara för lång och utdragen, det reparerar Lasse Pöysti med en performans där varje ansiktsuttryck, tonfall, gest och konstpaus är den suveräne mästarens. Det är inte fel att påstå att Lasse Pöysti i Hissvägraren demonstrerar vad stor skådespelarkonst betyder. Och fastän målgruppen riktar sig från medelålders uppåt är det naturligtvis de äldre som i första hand känner igen sig i hissens varma, humana, men ändå litet snedvridna spegelbild.
Lue lisääIHMISEN IKÄVÄ HISSIN LUO PÄÄHENKILÖ (Lasse Pöysti) on vanha etutöölöläinen mies, yksinäinen helsinkiläinen, koko ikänsä samassa talossa asunut. Ensin puhekumppanina oli yksinhuoltajaäiti, äidin kuoleman jälkeen koira ja koiran menehtymisen jälkeen käytävän vanha, persoonallinen hissi (!) Yksinäisyys on toki surullista, mutta myös huvittavaa, eikä suinkaan pelkästään säälittävää. Hetkittäin yksinäisyys voi olla myös sävykästä ja kunnioitettavaa ”vanhan, viisaan erakon” elämää. Ohjaaja ja käsikirjoittaja Bengt Ahlfors kertoo Hissvägraren-näytelmässä yksinkertaisen ihmisen elämäntarinan, jossa on vivahteita ja varjoja sekä tarkkoja yksityiskohtia. Katsojalla on edessään hurmaava, karismaattinen näyttelijä, joka selviää puolitoistatuntisesta urakasta ilman kikkailuja, tukenaan vain osoittelemattomat valot ja kavennetulle näyttämölle lavastettu keittiönviipale. Lasse Pöysti on aidosti vanha, eleineen, ilmeineen ja (hallittuine) haparointeineen. Roolin lisäksi näyttämöllä on hyvin vahvasti näyttelijä itse – koko Pöystin ura ja vuosien varrella kristallisoitunut ammattitaito. Ja mikä tärkeää: kieli on selkeästi äännettyä ja suomenkielisellekin helposti ymmärrettävää. Ehdottomasti suositeltava.
Lue lisääPERSOONALLINEN HISSI JA MUITA TALON ASUKKAITA
Lue lisääSUBTILT HISSDRAMA MÅLAR UPP ETT HELT LIVSPANORAMA
Lue lisääFINSTÄMT OM ENSAMHET Lasse Pöysti briljerar i en tankeväckande enmansshow
Lue lisää
