City Theatre har omkring fyrtio fasta skådespelare. Teaterns dansgrupp, Helsinki Dance Company, består av 7 dansare. Artisterna arbetar mestadels i två delar. Efter morgonrepetitionerna blir det en paus och arbetet fortsätter på kvällen, antingen med en demonstration eller kvällsrepetitioner.
“Konst föds när du ger den något av dig själv”
Helsingfors stadsteater sysselsätter dussintals scenkonstnärer i olika åldrar. Här är tre personliga berättelser om yrket som artist. Hur blev de konstnärer? Hur är det att vara artist? Kan du planera din karriär långt framåt? Och hur känns kritik?
Helena Haaranen, skådespelerska
Anslöt sig till Helsingfors stadsteater 1975
Helena Haaranen, foto: Henriikka Koskenniemi[/bildtext]
Jag har vuxit in i det här yrket. Jag började på balettskolan vid Finlands nationalopera när jag var 9 år gammal. Idén om en karriär som scenkonstnär föddes troligen redan i förskolan. Jag har alltid varit intresserad av musik, dans och drama. Det har också varit mitt “problem”, jag har inte kunnat välja och investera i bara en väg. Men här är vi – 50 år av teater.
När jag var åtta år gammal var jag här ensam för att titta på musikalen Fiddler on the Roof. Det var den första musikalen jag hade sett och även öppningsföreställningen av den helt nya City Theatre. Vid den tiden kunde jag inte föreställa mig att jag skulle göra karriär på den scenen med dans, drama och musikaler.
Jag sökte och kom med i dansgruppen på City Theatre 1975. Jag var 15 år gammal då, efter sex års dansstudier och assisterat i operor och baletter vid Finlands nationalopera, samt musikstudier vid Helsingfors konservatorium. Jag fick en permanent anslutning till HKT:s dansgrupp 1978. City Theatre var ny och ultramodern. Det var en otrolig känsla efter operan när folk kom till teatern för att ta farväl av en ung nybliven dansare och presentera sig.
Det är aldrig klart för en artist hur hans karriär kommer att utvecklas.
När jag fyllde 40 år 1999 erbjöds jag möjligheten att fortsätta som skådespelare. Det var en trevlig förändring, eftersom jag också hade gjort små föreläsningar och sånguppgifter under min danskarriär. Det är aldrig klart för en artist hur hans karriär kommer att utvecklas.
Teaterns rikedom ligger i artister från olika åldrar och bakgrunder, som reagerar på saker på sitt eget sätt. Det är inte självklart att arbeta på ett så stort företag, denna arbetsmiljö passar inte alla. Utövarens yrke inkluderar också offentlig kritik. Konstruktiv kritik är något bra, och feedback från kollegor är guld värd. Konstruktiv kritik är sällsynt i Finland, det är troligen en nationell egenskap. Det är sorgligt när man vet att man gjort ett bra jobb och inte ens nämns.
Jag blev nyligen tillfrågad om mina drömmar för min karriär. Jag vill inte prata om dem offentligt, men de finns! Det finns inget mystiskt med att göra teater. Det handlar om att kasta sig in i det, upprepa och kämpa, om och om igen. Livet är ett mysterium, teater är livet.
Tuukka Leppänen, skådespelare
Jag kom in i branschen genom musikaler. Jag gick i musikklasser i Lahti från grundskolan och framåt, spelade cello och sjöng mycket. Efter gymnasiet studerade jag vid Lahti yrkeshögskola i musikalteaterprogrammet vid Musikinstitutionen i ett par år innan jag sökte till Teaterakademin 2003 och kom in.
Följande år var jag involverad i Saturday Night Fever, regisserad av Marco Bjuström, genom vilken jag först fick en inbjudan till lägret och senare, genom några vändningar, fick ett jobb här. Lärarna på Teak lät mig gå på villkoret att jag inte fick göra bara musikaler. De första åren arbetade jag som frilansare, 2008 fick jag ett jobb, och 2015 blev jag fast anställd.
Som skådespelare är jag försiktig i början. Jag behöver en tydlig ram att agera inom så att rollens inre värld kommer till liv. När du börjar öva kan du inte känna, gå eller prata till en början. Lite i taget börjar du växa och plötsligt är du i en situation där du kan fylla och kontrollera hela utrymmet. Sedan slappnar varandet av så att det inte längre känns påtvingat.
Premiärer är alltid svåra. När den första publiken kommer, slår skräcken till varje gång och du blir fullt medveten om ditt eget skådespeleri. Sedan agerar du på ett sätt som gör att du alltid är lite utanför dig själv eller bredvid dig. Ju äldre och mer erfaren du blir, desto mindre tid tar det för varelsen att bli lätt men aktiv igen, leva i nuet och i en situation.
En skådespelares arbete kräver att du vågar ignorera hur du ser ut eller känner, och att du vågar tänka och göra saker som inte kommer automatiskt. Du måste vara nyfiken och barnslig entusiasm. Arbetet kräver också att man tolererar ondska, ofullständighet och andra människor.
Jag tycker det är ett universellt ideal att försöka vara den typen av kollega som gör det lättare för andra att arbeta och ger lätthet till livet och varandet. Det är underbart att kunna vara en person som dagligen visar att detta inte är så allvarligt trots allt. Det finns sådana människor här, och jag skulle vilja sträva efter en av dem själv.
Detta är en mycket unik och kär andlig atmosfär, och den formas av människorna som arbetar här. Med dem föds nya saker, känslor utforskas och upplevs. Även om känslor är skapade eller bestämda, är de känslor som vanligtvis bara är reserverade för de närmaste. Här gör du det på heltid, och det är ganska galet. Som en bieffekt innebär detta ett visst krav på förtroende och öppenhet.
En skådespelares arbete är oändligt intressant, eftersom varje produktion innehåller något som du inte var medveten om tidigare. Med teaterns hjälp blir historien mycket mer levande, och orsak-och-verkan-relationer börjar förstås bättre. Vår uppgift som skådespelare och konstnärer är att hjälpa publiken att känna empati för olika människors öden, att kunna visa tabun och odla empati.
På Helsingfors stadsteater kan man göra mycket om man är uthållig, och här kan man arbeta på ett sätt som man vet att man har gjort. Även om jag i början var mer av en musikalisk skapare, får jag numera göra annan dramatik också. Varje år känns mer intressant än det förra. Det här är en trygg plats att leta efter sätt att berätta historier.
