Dramaturgerna bildar tillsammans med teaterchefen det organ som planerar repertoaren. Stadsteatern har tre dramaturger. Till de konstnärliga planerarna vid Stadsteatern hör tre scenografer, en kostymdesigner, ljus- och ljuddesigner samt en musikarrangör. De samarbetar intensivt med produktionens regissör, kapellmästare och koreograf. De konstnärliga planerarnas arbete börjar när beslutet om att genomföra produktionen har fattats. För stora produktioner kan planeringen inledas mer än ett år före premiären.
Från idé till föreställning
Helsingfors Stadsteater har årligen omkring 15 premiärer på fem scener. Teaterns repertoar omfattar drama, komedi, fars, musikaler och barnföreställningar. Dramaturgerna Ari-Pekka Lahti, Sanna Niemeläinen och Henna Piirto planerar den mångsidiga repertoaren tillsammans med teaterchefen Kari Arffman. Teaterns dansgrupps repertoar planeras av dess konstnärliga ledare.
Dramaturgerna söker nya verk till repertoaren genom att läsa pjäser och romaner och diskutera idéer, teman och intressanta upphovspersoner. Författare och regissörer presenterar också idéer och manus för teatern. Om en idé passar in i teaterns repertoar börjar man tillsammans med upphovspersonerna utveckla den för scenen.
Dramaturgerna följer dessutom med vad intressant som görs internationellt och läser de nyaste utländska pjäserna. I arbetet ingår också att se föreställningar på andra teatrar i hemlandet och, när det är möjligt, utomlands.
”Det viktigaste kravet i en dramaturgs arbete är att kunna reagera när man stöter på en bra text. Bland alla texter gäller det att hitta guldkornen”, berättar Lahti.
Enligt Piirto hör det till arbetets bästa stunder att få läsa en riktigt bra och originell pjäs: ”Fantastiska texter kan man alltid bli entusiastisk över.”
”När man planerar repertoaren är det oerhört viktigt att känna en genuin entusiasm inför alla val!” tillägger Niemeläinen. ”När upphovspersonerna är entusiastiska märks det också i den färdiga föreställningen.”
Repertoaren planeras med ett tidsperspektiv på omkring två år. Samtidigt måste man lämna ett visst spelrum så att teatern kan reagera på oväntade förändringar och aktuella teman. Målet är att hitta en balans mellan aktuella ämnen och klassiker.
”Om manuset är bra har det något djuplodande att säga. I grund och botten handlar det ofta om stora teman och eviga frågor, även om det på ytan behandlar något aktuellt”, tillägger Lahti.
Repertoaren planeras för publiken. ”Vi försöker fundera på vad som intresserar och berör oss olika helsingforsare och finländare”, konstaterar Niemeläinen.
Utöver repertoarplaneringen fungerar alla tre som ansvariga dramaturger för olika produktioner. Under skrivprocessen stöder den ansvariga dramaturgen dramatikern genom att läsa och kommentera manuskriptet i olika skeden.
Under produktionsfasen hjälper dramaturgen regissören med frågor som gäller pjäsens text och övergripande dramaturgi. Dramaturgen följer repetitionerna och diskuterar sina iakttagelser med regissören.
”Under processens gång kan arbetsgruppen bli blind för detaljer. Då fungerar dramaturgerna som ett extra par ögon. Vi känner verket, men ser det samtidigt lite mer utifrån”, förklarar Piirto.
”Som dramaturg får man hela tiden hjälpa andra i teaterprocessens alla olika skeden”, fortsätter Lahti. ”Det är roligt att komma till jobbet på morgonen. Teatern är som en sandlåda för vuxna, där vi får leka.”
”Och dessutom inomhus!” säger Niemeläinen och skrattar.
Att ”hitta på” scenografin är planering i dess renaste form
Det sägs att scenografin är ett förslag till regi. Den slutliga scenografiska planen växer fram genom samarbete.
”Scenografin innehåller någon form av plan för föreställningens övergripande estetik, som sträcker sig längre än enbart det visuella”, beskriver scenografen Antti Mattila.
”Scenografin skapar handling på scenen”, tillägger scenografen Katariina Kirjavainen. Mattila och Kirjavainen är två av Helsingfors Stadsteaters fast anställda scenografer. Även Vilma Mattila arbetar som scenograf vid teatern.
”Våra uttryck är mycket olika. Det är en fördel för Stadsteatern att här finns konstnärer som skapar sinsemellan olika scenbilder”, berättar Kirjavainen.
”Jag är en passionerad kolorist och särskilt intresserad av barnteater. På en så här stor teater finns det ändå möjligheter att förverkliga sina visioner på ett mycket brett plan.”
”Själv ser jag det här inte så mycket som ett verktyg för självuttryck, utan som problemlösning”, säger Mattila. ”Fast det är jag själv som skapar problemet. Det kan vara konstnärligt och anknyta till textens tema: hur scenografin kan tillföra ett nytt perspektiv som gör den intressant. Eller så kan problemet vara praktiskt, som i en fars: hur i helvete ska man få det här att fungera i ett utrymme där det måste finnas dörrar, och hur ska allting rymmas på scenen!”, skrattar han.
Varje produktion börjar med en planeringsfas tillsammans med regissören.
Det finns en enorm mängd möjligheter att skapa en föreställning.
”Diskussionen börjar med tematiken och föreställningens estetik. Det finns en enorm mängd möjligheter att skapa en föreställning. Arbetet bygger till stor del på intuition, vilket är roligt, eftersom det är planering i dess renaste form”, beskriver Mattila.
Därefter görs en modell av planen och senare arbetsritningar för verkstaden. Modellen är ett viktigt arbetsredskap för hela den planerande arbetsgruppen, som i det här skedet utöver regissören består av kostym-, ljus- och ljuddesignerna. Samtidigt undersöker man praktiska frågor, såsom siktlinjerna från salongen. När planen har godkänts av teatern går den vidare till verkstaden för att förverkligas.
”Kanske tänker människor inte alltid på att det inte bara handlar om att scenografin rent fysiskt har byggts, utan också om att någon har planerat och hittat på den!”, skrattar Mattila.
Läs födelsedagsintervjun med Antti Mattila på HS webbplats
För Kirjavainen är det viktigt att teatern är en tidsbunden konstform. Föreställningen äger rum inför publiken i ett visst ögonblick. Scenbilden ska kommunicera med publiken.
”Målet är att föreställningen alltid på något sätt ska förhålla sig till det som händer i Finland och i världen. Mina barn är för närvarande 22–30 år gamla, och jag försöker hålla mig à jour med deras syn på framtiden. Det är alltid intressant hur kommande generationer uppfattar världen.”
Mattila är inne på samma linje.
”Jag försöker registrera den här världen så brett som möjligt. Jag iakttar verkligheten och letar efter material. När allt kommer omkring överträffar verkligheten alltid dikten.”
Kostymdesignern illustrerar pjäsen i sitt inre
Ungefär samtidigt som scenografen inleder också kostymdesignern sitt samarbete med regissören.
”Jag står där och rycker regissören i ärmen: nu måste vi ha ett möte, och det snabbt! Reklambilderna ska tas snart och jag måste veta hur rollfiguren ska se ut”, skrattar kostymdesignern Elina Kolehmainen.
Då börjar diskussionen med regissören om vad man håller på att skapa: vad manuset handlar om, vilken stil man ska välja och vilka aspekter man vill lyfta fram. Kolehmainen plockar först ut textens tydliga ramar, såsom tid och plats och om texten är verklighet eller fiktion.
”Jag letar efter ramar och begränsningar, men jag skulle gärna frigöra mig lite från det och bara börja skapa konst!”
Kolehmainen har själv stor erfarenhet av skådespeleri, och i planeringsskedet lever hon sig starkt in i skådespelarens situation. Hon säger att hon börjar gestalta rollen och illustrera pjäsen i sitt inre.
”Inom kostymdesign utgår allting alltid från huvudpersonen. De övriga ackompanjerar. För deras del funderar jag på hur varje roll ter sig genom huvudpersonens ögon. Är rollen provocerande, vilket adjektiv beskriver den och hur förhåller den sig till huvudpersonen?”
Särskilt i stora produktioner samarbetar man mycket med de övriga konstnärliga planerarna. Slutresultatet ska vara en genomtänkt scenbild.
I slutändan blir kostymerna färdiga först när ljussättningen är klar.
”I slutändan blir kostymerna färdiga först när ljussättningen är klar. Först då ser man hur de olika kostymerna ser ut i olika ljus”, berättar Kolehmainen.
Kostymerna diskuteras också med skådespelarna. Kolehmainen anser att det är oerhört viktigt. Kostymen är trots allt deras arbetsredskap, och skådespelaren måste kunna lita på den.
”Förmågan att diskutera är viktig i det här arbetet. Ju mer vi diskuterar, desto bättre känns slutresultatet, även om det inte helt motsvarar det jag själv ursprungligen hade tänkt mig.”
När planerna går vidare till sömnadsateljén för att förverkligas diskuterar Kolehmainen ännu särskilt materialvalen med sömmerskorna och skräddarna.
Arbetet med en enda produktion kan pågå i ett halvt år. Särskilt när premiären närmar sig kan arbetet bli hektiskt.
”Det här handlar om att tåla kaos!”, skrattar Kolehmainen. ”Det börjar ordna upp sig först alldeles på slutrakan.”
När man arbetar passionerat och intensivt kan arbetet rycka en med sig. Då är det också viktigt att emellanåt ta lite distans.
”Jag har gjort det här arbetet i 20 år. Ibland måste man släppa taget. Man ska inte bara ge, utan också få.”
Hon anser att samarbetet med de övriga konstnärliga planerarna är oerhört viktigt. När det fungerar som bäst uppstår ett flöde där alla befinner sig på exakt samma våglängd.
”Det finaste med det här arbetet är att det finns någon som man hela tiden kan diskutera med! Även om vi gör kompromisser känns det bra när man vet att vi alla är på väg mot samma mål.”
