Dramaturgerna bildar tillsammans med teaterchefen det organ som planerar repertoaren. På Stadsteatern arbetar tre dramaturger. Till Stadsteaterns konstnärliga planeringsteam hör tre scenografer, en kostymdesigner, ljus- och ljuddesigner samt en musikarrangör. De samarbetar intensivt med produktionens regissör, kapellmästare och koreograf. De konstnärliga planerarnas arbete börjar när beslutet om att producera en uppsättning har fattats. För stora produktioner kan planeringen inledas mer än ett år före premiären.
Från idé till föreställning
Helsingfors Stadsteater har årligen omkring 15 premiärer på fem scener. På teaterns repertoar finns drama, komedi, fars, musikaler och barnföreställningar. Dramaturgerna Ari-Pekka Lahti, Sanna Niemeläinen och Henna Piirto ansvarar för den mångsidiga repertoaren tillsammans med teaterchefen Kari Arffman. Teaterns dansgrupps repertoar planeras av gruppens konstnärliga ledare.
Dramaturgerna söker efter ny repertoar genom att läsa pjäser och romaner och diskutera idéer, teman och intressanta upphovspersoner. Författare och regissörer presenterar också idéer och manus för teatern. Om en idé passar in i teaterns repertoar börjar man tillsammans med upphovspersonerna utveckla den för scenen.
Dramaturgerna följer dessutom vad intressant som görs internationellt och läser de nyaste utländska pjäserna. Till arbetet hör också att se föreställningar på andra teatrar i hemlandet och, när det är möjligt, utomlands.
”Det viktigaste kravet i dramaturgens arbete är att kunna reagera när man stöter på en bra text. Bland alla texter gäller det att hitta guldkornen”, berättar Lahti.
Enligt Piirto är en av arbetets höjdpunkter att få läsa en riktigt bra och originell pjäs: ”Fantastiska texter upphör aldrig att inspirera.”
”När man planerar repertoaren är det verkligen viktigt att känna genuin entusiasm för alla val!” tillägger Niemeläinen. ”När upphovspersonerna är entusiastiska syns det också i den färdiga föreställningen.”
Repertoaren planeras med ett perspektiv på omkring två år. Samtidigt måste det finnas ett visst spelrum så att teatern kan reagera på oväntade förändringar och aktuella ämnen. Målet är att hitta en balans mellan aktuella teman och klassiker.
”Ett bra manus har något djuplodande att säga. I grund och botten handlar det ofta om stora teman och eviga frågor, även om det på ytan behandlar något aktuellt”, tillägger Lahti.
Repertoaren planeras för publiken. ”Vi försöker fundera på vad som intresserar och berör oss olika helsingforsare och finländare”, konstaterar Niemeläinen.
Utöver repertoarplaneringen arbetar alla tre som ansvariga dramaturger i olika produktioner. Under skrivprocessen stöder den ansvariga dramaturgen dramatikern genom att läsa och kommentera manuset i olika skeden.
Under produktionsfasen hjälper dramaturgen regissören med frågor som gäller pjäsens text och övergripande dramaturgi. Dramaturgen följer repetitionerna och diskuterar sina iakttagelser med regissören.
”Under processens gång kan arbetsgruppen bli blind för detaljer. Då fungerar dramaturgerna som ett extra par ögon. Vi känner verket, men ser det lite mer utifrån”, förklarar Piirto.
”Som dramaturg får man hela tiden hjälpa andra i teaterprocessens alla olika skeden”, fortsätter Lahti. ”Det är roligt att komma till jobbet på morgonen. Teatern är som en sandlåda för vuxna där vi får leka.”
”Och dessutom inomhus!” säger Niemeläinen och skrattar.
Att ”hitta på” en scenografi är planering i dess renaste form
Det sägs att scenografin är ett förslag till regi. Den slutliga scenografiska planen växer fram genom samarbete.
”Scenografin innefattar en plan för föreställningens övergripande estetik, som sträcker sig bortom det rent visuella”, beskriver scenografen Antti Mattila.
”Scenografin skapar handling på scenen”, tillägger scenografen Katariina Kirjavainen. Mattila och Kirjavainen är två av Helsingfors Stadsteaters fast anställda scenografer. Dessutom arbetar även Vilma Mattila som scenograf.
”Våra uttryck är väldigt olika. Det är en fördel för Stadsteatern att ha konstnärer som skapar sinsemellan olika scenbilder”, berättar Kirjavainen.
”Jag är en passionerad kolorist och särskilt intresserad av barnteater. På en så här stor teater finns det ändå möjlighet att förverkliga sina visioner på ett mycket brett plan.”
”För min del ser jag inte scenografin så mycket som ett redskap för självuttryck, utan snarare som problemlösning”, säger Mattila. ”Visserligen skapar jag själv problemet. Det kan vara konstnärligt och anknyta till textens tema: hur scenografin kan ge det en ny infallsvinkel som gör det intressant. Eller så kan problemet vara praktiskt, som i farser: hur i helvete ska man få in allt i det här utrymmet, var ska dörrarna vara och hur ska allting få plats på scenen!”, skrattar han.
Varje produktion inleds med en planeringsfas tillsammans med regissören.
Det finns en enorm mängd möjligheter att skapa en föreställning.
”Diskussionen börjar med tematiken och föreställningens estetik. Det finns en enorm mängd möjligheter att skapa en föreställning. Processen bygger till stor del på intuition, och det är roligt eftersom det är planering i dess renaste form”, beskriver Mattila.
Därefter görs en modell av planen och senare arbetsritningar för verkstaden. Modellen är ett viktigt arbetsredskap för hela planeringsteamet, som i detta skede utöver regissören består av kostym-, ljus- och ljuddesignerna. Samtidigt undersöks praktiska frågor som siktlinjerna från salongen. När planen har godkänts på teatern går den vidare till verkstaden för att förverkligas.
”Kanske tänker människor inte alltid på att det inte bara handlar om att scenografin rent fysiskt har byggts, utan också om att någon har planerat och hittat på den!”, skrattar Mattila.
Läs födelsedagsintervjun med Antti Mattila på HS webbplats
För Kirjavainen är det viktigt att teatern är en tidsbunden konstform. Föreställningen äger rum inför publiken i ett bestämt ögonblick. Scenbilden ska kommunicera med publiken.
”Målet är att föreställningen alltid på något sätt står i relation till det som händer i Finland och världen. Mina barn är för närvarande 22–30 år gamla, och jag försöker hålla mig uppdaterad om deras framtidsvisioner. Det är alltid intressant hur kommande generationer uppfattar världen.”
Mattila är inne på samma linje.
”Jag försöker registrera den här världen så brett som möjligt. Jag iakttar verkligheten och söker material. I slutändan överträffar verkligheten alltid dikten.”
Kostymdesignern illustrerar pjäsen i sitt inre
Ungefär samtidigt som scenografen inleder kostymdesignern sitt eget samarbete med regissören.
”Jag står där och drar regissören i ärmen: nu måste vi ha möte, och det snabbt! Reklambilderna ska snart tas och jag måste veta hur rollfiguren ska se ut”, skrattar kostymdesignern Elina Kolehmainen.
Därefter börjar diskussionen med regissören om vad man håller på att skapa: vad manuset handlar om, vilken stil man vill arbeta i och vilka aspekter man vill lyfta fram. Kolehmainen plockar först ut de tydliga ramarna ur texten, såsom tid och plats, och om texten är fakta eller fiktion.
”Jag är en person som söker efter ramar och begränsningar, men jag skulle gärna frigöra mig lite från det och bara börja skapa konst!”
Kolehmainen, som själv har stor erfarenhet av skådespeleri, lever sig under planeringsfasen starkt in i skådespelarens situation. Hon säger att hon börjar bygga rollen och illustrera pjäsen i sitt inre.
”Inom kostymdesign utgår allt alltid från huvudpersonen. De övriga ackompanjerar. För deras del funderar jag på hur varje roll ter sig i huvudpersonens ögon. Är rollen retsam, vilket adjektiv beskriver den, och hur förhåller den sig till huvudpersonen?”
Särskilt i stora produktioner samarbetar man mycket med de övriga konstnärliga planerarna. Slutresultatet ska vara en genomtänkt scenbild.
I slutändan blir kostymerna färdiga först när ljussättningen är klar.
”I slutändan blir kostymerna färdiga först när ljussättningen är klar. Först då ser vi hur de olika kostymerna ser ut i olika slags ljus”, berättar Kolehmainen.
Kostymerna diskuteras också med skådespelarna. Kolehmainen anser att det är oerhört viktigt. Kostymen är trots allt deras arbetsredskap, och skådespelaren måste kunna känna sig trygg i den.
”Förmågan att diskutera är viktig i det här arbetet. Ju mer vi diskuterar, desto bättre känns slutresultatet, även om det inte riktigt motsvarar det man själv ursprungligen hade tänkt sig.”
När planerna går vidare till syateljén diskuterar Kolehmainen ännu särskilt materialvalen med sömmerskorna och skräddarna.
Arbetet med en enda produktion kan pågå i ett halvt år. Särskilt när premiären närmar sig kan tempot bli hektiskt.
”Det här handlar om att tåla kaos!”, skrattar Kolehmainen. ”Det börjar ordna upp sig först alldeles på slutrakan.”
När man arbetar passionerat och intensivt kan arbetet lätt sluka en. Då är det också viktigt att ibland ta ett steg tillbaka.
”Jag har arbetat med det här i 20 år. Ibland måste man släppa taget. Inte bara ge, utan också få.”
Hon anser att samarbetet med de övriga konstnärliga planerarna är oerhört viktigt. När det är som bäst uppnår man ett tillstånd av flow och befinner sig på exakt samma våglängd.
”Det underbaraste med det här arbetet är att det finns någon som man hela tiden kan diskutera med! Även om vi gör kompromisser känns det bra när man vet att vi alla är på väg mot samma mål.”
