Tillgänglighetsverktyg
AI-översatt sida—ursäkta eventuella småfel!
OBS! Inte längre i repertoaren!
(åter)användning är den tredje, självständiga delen av Kenneth Kvarnströms danstrilogi.
Idé och koreografi: Kenneth Kvarnström
Kostymer: collage
Musik: collage
Ljusdesign: Vesa Ellilä
Dansare: Kenneth Bruun Carlson, Sofia Karlsson, Kai Lähdesmäki, Janne Marja-aho, Terhi Vaimala
Foton: Sakari Viika
Tittaren får titta För en gångs skull lyckas Elsa på Helsingfors stadsteater, som har omvandlats till ett gallerirum, föra dansen nära publiken. För att avsluta sin tid som chef för Helsingfors danskompani kommer Kenneth Kvarnström att återanvända delar av sitt tidigare arbete och tillföra något nytt i mixen. (Åter)användning är den tredje delen i en trilogi som utforskar rollerna för både utövaren och åskådaren. I verket träder betraktaren in i dansens värld genom rummet: publiken leds till ett ganska smalt rum där rekvisita kopplade till koreografen visas. Märkliga gestalter går bland publiken, och en dansare i svart lurexdräkt kommer ut ur montern. Plötsligt öppnas gardinerna som satt på ena väggen i rummet och lurexklänningen flyttas till andra sidan. Du måste gå efter honom.
Läs meraHelsingfors stadsteater – (åter)användning Elsa-scenen på Helsingfors stadsteater har dekorerats som konstgalleri i koreografen Kenneth Kvarnströms nya (åter)användning. Enligt namnet, som syftar på återanvändning, är dansmaterialet till stor del gammalt material som har justerats för att vara nytt. City Theatres dansgrupp HDC visar empati och gör intryck. Publiken går runt i rummet, som brukligt är i ett galleri. Den här gången är konstverken människor som går bland publiken. Under dansen, som kräver utrymme, sitter publiken på stolarna på väggarna, men alla ombeds byta plats då och då. Kvarnström vill skapa en personlig upplevelse för varje tittare. Ingen annan ser verket från exakt den vinkel där jag råkade sitta. Dessutom förhindrar ridån som ibland dras mellan åskådarna dig konkret från att se vad som händer på andra sidan. Självklart är det svårt att inte kika på nyfikna, och ridån känns som lite retande. Elsa-scenen har gott om plats för dansare, åskådare och några set. Några av kläderna som behövs för föreställningen får plats på scenen. Och förstås en glaskub där dansarna ibland dansar. Så det finns mer utrymme än vanligtvis i gallerier där dansföreställningar hålls. Att bryta scenutrymmet fungerar på ett sätt. Men salen är en scen, inte ett vitväggat, ljust galleri. De svarta väggarna förstärker atmosfären, och Vesa Elliläs ljus styr blicken. När spoten lyser upp på golvet vet åskådarna som sitter där snabbt att de ska flytta sig längre bort från dansarna. Men det bästa är möjligheten att se dansarna på nära håll, på samma nivå. Deras laddning träffar dig direkt när du sitter nästan inom räckhåll. Dansarna verkar inte påverkas av det speciella utrymmet, åtminstone inte negativt. De visar empati och dansar på allvar.
Läs meraKvarnströms rörelse viker sig till en virvel
Läs meraÅteranvänd koreografiKenneth Kvarnström kommer att presentera sina gamla verk i sin sista premiär (åter)användning. Scenutrymmet har förvandlats till ett dansgalleri där publiken hålls på tårna hela kvällen.
Läs meraKenneth Kvarnström återanvänder sina tidigare verk i sin avskedsbok Kenneth Kvarnströms (åter)användning innehåller delar av välbekanta verk, men återvunnet material skapar inte en nostalgisk resa till det förflutna. (Re)use är ett helt nytt verk. Det är en intensiv resa in i hjärtat av konstskapande och dans, en hyllning till de många konstnärer som bidrog till att dansverket blev färdigställt. Den lyfter fram detaljer. Samtidigt får tittaren göra en resa in i djupet av sitt eget sinne.
Läs mera(åter)användning förseglar den samtida danstrilogin med stil Koreografen Kenneth Kvarnströms avskedsverk (re)use skakar om tittarupplevelsen.“Vad var det? frågar en åskådare som går mot kanten av salen framför mig, precis som han är på väg att snubbla över något som ligger på marken. “Det är ett ben! kommenterade hans vän. Egentligen är det ett ben. Och till och med ett getben. Ett stoppat hornförsett huvud sitter i hörnet av Studio Elsa, vridet i en märklig position. Det är början på det under som erbjuds under den kommande timmen och en halv.
Läs meraKvarnströms kvarn är en fungerande blandning av gammalt och nytt Kenneth Kvarnströms avskedsstycke för Helsingfors danskompani ( åter)användning , som namnet antyder, hade mycket igenkänning, men också ett nytt utseende. Även om visuella uttryck alltid har varit en viktig och betydelsefull del av Kvarnströms verk ochÄven denna gång var det rent ut sagt lekfullt, den absoluta mittpunkten och startpunkten för föreställningen var rörelse. Och inte vilken rörelse som helst, utan en artikulerad och teknikkrävande fysisk dansrörelse som flöt starkt och känsligt, med stora kurvor och små nyanser ända ut till kroppens fingertoppar. Föreställningens tema var återvinning, vilket innebar användning av scener eller rörelsematerial från tidigare verk, men återkombinerade och i kostymer hämtade från helt andra sammanhang. När helheten blandades med ett helt nytt material blev resultatet ett kalejdoskop med en frestande blandning av igenkänning och märklighet. Det måste dock sägas att det inte krävs minsta kunskap om Kvarnströms tidigare verk för att se föreställningen. Det är ett verk som följer sin egen logik, sammansatt av scener som är separata från varandra, och fungerar som det är.
Läs mera“Flödet av föränderliga detaljer är lika överraskande som livet: enkelt och motsägelsefullt, naket och fullt av rekvisita, lyckligt och sorgset.”
Läs mera
Inga kommentarer