Kaunotar ja Hirviö

Suuri näyttämö
Premiär 11.1.2007
2 timmar och 50 minuter
Vuxenbås/balkong 49/44 E

OBS! Inte längre i repertoaren!

Musik:
ALAN MENKEN
Ord:
HOWARD ASHMAN & TIM RICE
Bok:
LINDA WOOLVERTON

Översättning: Liisa Ryömä
Kontroll: Hans Berndtsson
Dirigent: Henrik Wikström
Musikexpert: Nick Davies
Koreografi: Gunilla Olsson
Produktion: Katariina Kirjavainen
Kostymer: Sari Salmela
Ljusdesign: Juha Westman
Ljuddesign: Jyrki Sandell och Kirsi Peteri
Magi: Tatu Tyni
Masker: Ari Haapaniemi (Sören Lillkung) och Jutta Kainulainen (Kari Arffman)

Rollista: Marika Westerling, Kari Arffman / Sören Lillkung, Mikko Vihma, Eero Saarinen, Katja Sirkiä,
Risto Kaskilahti, Ursula Salo, Antti Lang, Elina Silander, Jaana Mäntynen, Markku Huhtamo,
Pertti Koivula, Kari Mattila, Tiina Peltonen, Helena Haaranen, Emilia Nyman, Hanna Kaila,
Juha Jokela, Gary Revel, Sini Mäenpää, Antti Timonen, Eppu Salminen, Sari Haapamäki, Kirsi Karlenius,
Jenni–Elina Lehto, Heidi Naakka, Mikko Lampinen, Kai Lähdesmäki, Unto Nuora,
Teemu Mustonen, Inka Tiitinen, Valtteri Raekallio

Presenterad efter överenskommelse med JOSEF WEINBERGER LIMITED på uppdrag av MUSIC THEATRE INTERNATIONAL i New York

Galleri

Minimalistinen valkoinen viivapiirros Kaunottaresta ja hirviöstä (Kaunotar ja hirviö) Kaunotar ja hirviö -elokuvan Bellestä ja hirviöstä mustalla pohjalla.

Siniseen mekkoon pukeutunut nuori tyttö näyttää levottomalta, kun raidalliseen keskiaikaiseen liiviin pukeutunut mies pitelee hänen kasvojaan ja laulaa dramaattisesti lavalla mustaa taustaa vasten.

Teatterikohtaus, jossa keltaiseen liiviin ja ruskeisiin housuihin pukeutunut mies seisoo näyttämön keskellä, ja häntä ympäröi neljä värikkäisiin, liioiteltuihin pukuihin pukeutunutta naista, jotka tekevät ilmeikkäitä ilmeitä. Tausta viittaa maalaismaisemaan.

Lavalla esiintyy kolme näyttelijää koristeellisissa, värikkäissä puvuissa. Keskushahmolla on hienostunut röyhelökaulus ja laatikonmuotoinen mekko, ja häntä reunustavat animoituihin kotitalousesineisiin pukeutuneet hahmot. Taustalla on suurenmoinen, ylellinen kirjasto.

Kaksi esiintyjää, jotka ovat pukeutuneet hienostuneisiin sinivalkoisiin teekannu- ja teekuppiasuihin ja jotka todennäköisesti esittävät Kaunottaren ja hirviön hahmoja, kohtaavat toisensa lavalla tummaa teatteritaustaa vasten.

Kaksi naista, joilla on taidokkaat, omituiset puvut, seisovat pimeällä teatterilavalla lattialla istuvan, surullisen näköisen punatukkaisen, sinipukuisen nuoren tytön molemmin puolin.

Sinivalkoiseen mekkoon pukeutunut nainen näyttää ahdistuneelta, kun kaksi kivenkaltaisiin gargoyle-asuihin pukeutunutta ihmistä tarttuu hänen käsiinsä dramaattisella, hämärästi valaistulla näyttämöllä.

Liiviin pukeutunut mies seisoo riemukkaasti pöydällä ja taivuttaa käsiään, ja häntä ympäröivät vanhanajan värikkäisiin mekkoihin ja hattuihin pukeutuneet hurraavat naiset näyttämöllä teatteriesityksessä, jonka taustana on tiiliseinä.

Viisi näyttelijää, jotka esittävät kotitalouden esineitä (kello, vaatekaappi, kynttilänjalka, teekannu, teekuppi), esiintyvät näyttämöllä teatterikohtauksessa, jossa on dramaattinen valaistus ja tumma tausta.

Lavalla esiintyy kolme näyttelijää taidokkaissa puvuissa; yhdellä on korkea kokinhattu, toinen on pukeutunut kekseliääksi hahmoksi, ja kolmas esiintyy teekannuna, joka kumartuu eteenpäin kädet ojennettuina kuin nokka.

Ryhmä näyttelijöitä seisoo ikkunakehyksen takana hienostuneissa, värikkäissä puvuissa, pukeutuneina oudoiksi hahmoiksi, kuten teekannuksi, teekupiksi ja höyhenpeitteiseksi hahmoksi, jotka ovat todennäköisesti peräisin teatterituotannosta.

Hirviöasuun pukeutunut henkilö ja kultaiseen pukuun pukeutunut henkilö tanssivat yhdessä lavalla, jonka taustalla on tumma tähtitausta, joka muistuttaa kohtausta Kaunottaresta ja hirviöstä.

Henkilö, joka on pukeutunut taidokkaaseen Beast-pukuun, polvistuu ja pitelee hymyilevän naisen kättä, joka on pukeutunut kultaiseen, koristeelliseen pukuun, ja molemmat seisovat pimeällä, teatterin lavalla.

Lavalla esiintyy kaksi näyttelijää; toinen on pukeutunut pedoksi, jolla on villi tukka ja torahampaat, ja se uhkailee toista näyttelijää, joka väistyy dramaattisesti metallisen kaiteen lähellä, mikä viittaa näytelmän jännittävään tai pelottavaan hetkeen.

Lavalla esiintyy kolme näyttelijää taidokkaissa, omituisissa puvuissa: yksi kynttilänjalkaisena, yksi kellona ja yksi teekannuna. He poseeraavat yhdessä tummaa taustaa vasten, mikä tuo mieleen teatraalisen satuympäristön.

Ryhmä värikkäisiin keskiaikaisiin pukuihin pukeutuneita näyttelijöitä esiintyy lavalla, ja yksi näyttelijä edessä nostaa sauvaa dramaattisesti, kun taas muut seisovat taustalla pitelemässä rekvisiittaa ja katsomassa tarkkaavaisesti.

Teatterilavalla nähdään mies, joka jäntevöityy pöydällä, kun värikkäisiin pukuihin pukeutuneet ihmiset reagoivat dramaattisesti, ja yksi henkilö heiluu heidän yläpuolellaan olevasta kattokruunusta. Taustalla on portaikko ja sarvilla koristeltu tiiliseinä.

Keskellä näyttämöä seisoo koristeelliseen Elisabetilaistyyliseen pukuun pukeutunut esiintyjä, jota ympäröi neljä vihreisiin kiiltäviin asuihin ja hanskoihin pukeutunutta tanssijaa, jotka kaikki poseeraavat eloisasti teatteriesityksen aikana.

Kaunottaresta ja hirviöstä tuttuun Hirviöön pukeutunut henkilö seisoo dramaattisessa sinisessä sumussa, päällään riekaleinen ruskeankeltainen takki, valkoinen paita ja käsineet, sarvet ja hirviömäinen meikki.

Siniseen mekkoon pukeutunut nainen hymyilee ja katselee suurta, punatakkista, petomaista hahmoa, joka tanssii yhdessä tummansinistä, tähtitaivasta vasten.

Henkilö, joka on pukeutunut hienostuneeseen petopukuun, jossa on sarvet, torahampaat ja villi tukka, ja jolla on yllään punainen, kuvioitu takki ja pitsiset hihansuut, kyykistelee nelinkontin tummaa, varjoista taustaa vasten.

Petopukuinen mies ja vaaleanpunaiseen mekkoon pukeutunut nainen istuvat tiiviisti vierekkäin ja lukevat

Siniseen mekkoon pukeutunut nainen hymyilee ja koskettaa punasamettitakkiin ja mustaan hattuun pukeutuneen vanhemman miehen olkapäätä, joka istuu kiiltävän hopeisen laitteen vieressä näyttämöllä, jossa on teatterivalot.

Lavalla esiintyy kolme näyttelijää taidokkaissa puvuissa; yksi istuu suuressa nojatuolissa, kun taas kaksi muuta, jotka ovat pukeutuneet omituisiin valkoisiin ja mustiin asuihin, nojaavat dramaattisesti istuvaan hahmoon.

Keltaiseen ja ruskeaan pukuun pukeutunut mies tarttuu lavalla olevan siniseen pukuun pukeutuneen punatukkaisen naisen mekkoon, ja molemmat näyttävät olevan keskellä dramaattista kohtausta.

Recensioner

,

Recension

Hur man tämjar ett monsterJag måste erkänna att City Theatres nyhet, Disneymusikalen Skönheten och Odjuret , nästan är allt man kan önska sig av en bra musikal: Den har visuell magnifians, fängslande danser, direkt och dold humor, ett tema som betonar tolerans och tolerans för olikheter, samt några gåtor som extra krydda. Dessutom är den lämplig för både barn och vuxna. Skönheten och odjuret är en gammal saga där en far kastar av sig sitt eget skinn för att rädda sin dotter från monstrets slott, men med sin kärlek lyckas flickan tämja odjuret och magin blekna. Sagan har tolkats som en berättelse om en ung kvinnas uppvaknande av sexualitet, i vilket fall det motsatta könet initialt kan kännas som ett “monster” i sin märklighet.Disney-versionen, som också är bekant från den animerade filmen, betonar dottern Bellas roll. Hon är en ung kvinna som fascineras av böcker och längtar efter äventyr i världen. I bybornas ögon är han lika mycket av en freak som sin uppfinnare-far. Det finns mycket att driva med i båda.Men när hennes far blir fast i monstrets slott tar Bella över utan tvekan och växer upp.Bellas karaktär har modern styrka och mod, och hon ger sig inte för den narcissistiske Gastons skryt, som uppvaktar flickan. En ung kvinna är ett subjekt, inte beroende av andra beslut.I slottet avslöjas Odjuret vara en envis man för vilken förlåtelse och tacksamhet är främmande ord. Bella blir hans tränare. Tiden flyger fort, och magin hotar att bli permanent: Förtrollade människor blir för alltid föremål och möbler. Skönheten och odjuret innehåller också en stark tolerans för skillnader. Det är häpnadsväckande att se hur snabbt byborna går från att vara en hån till att dyrka en stark ledare och slutligen ropa utan tvekan när de ger sig ut på en monsterjakt: Döda, döda! Marika Westerling Bellana är söt, som stål i en silkeshandske. Vid premiären härjade Kari Arffman som monstret. I slutändan var hans karaktär ganska mjuk trots det stora vrålet. Mikko Vihma skröt vackert som Gaston.På slottet gav Risto Kaskilahti som ljusstakare och Eero Saarinen som klocka många skratt. De andra invånarna i det förtrollade slottet var också mycket glada. Sari Salmelas magnifika kostymer och Katariina Kirjavainens scenografi spelade en stor roll i skapandet av sagans förtrollning.

Läs mera

,

Recension

ETT MUSIKALISKT SPEKTAKEL SUGER IN DIG I EN ANNAN VÄRLDSå fort pausen började frågade en liten pojke i hallen: “När får jag titta igen?” Entusiasmen säger något om hur attraktiv Skönheten och odjuret är. Hela berättelsen och dess presentation är så skickligt finjusterade att den håller både barn och vuxna i sitt grepp. Berättelsen om en vacker flicka och en prins som har blivit förtrollad till ett monster passar barn, men som många sagor fascinerar den också vuxna. Vem identifierar sig inte ibland med monstret i denna saga, vars grova yttre döljer en stilig prins? Och det mest fascinerande är att den inre skönheten bara kan avslöjas om någon blir förälskad i monstret utan att bry sig om dess utseende. Inte konstigt att berättelsen, som har levt i hundratals år, väckte musikproducenter intresse. Sagan hamnade dock bara på scenen genom en twist, eftersom musikalversionen är baserad på Disneys populära animerade film. Fantasi och magi I animation är allt möjligt och att förvandla det till scenen har varit utmanande. Fantasi och magi behövs på scenen, eftersom till och med tjänarna i det förtrollade slottet har förvandlats till objekt. I slutändan fungerar illusionen så bra för de levande skådespelarna att ljusstaken och klockan nästan stjäl föreställningen. Särskilt Risto Kaskilahti , som talar franska, är fenomenal i sin roll. Scenen flyttas med precision och rytmen fungerar särskilt i musiknumren. Alla skådespelare håller inte samma kvalitet som sångare, om man vill hitta något att förbättra i en prestation som är nästan perfekt i sin genre. Huvudrollerna som spelas av Marika Westerling, Sören Lillkung och Mikko Vihma kommer dock att innehålla riktig musikalisk sång. Helsingfors stadsteaters musikaler har inte gjort oss besvikna tidigare, men nu har de nått en ny nivå. En spännande, gripande och till och med rolig berättelse, spektakulära kostymer och praktfulla scenografier, snabb dans och mångsidig musik – jag minns inte att jag någonsin sett ett sådant musikaliskt spektakel i finsk teater. Förvandlingar av människor och andra magitrick har utförts särskilt imponerande, med hjälp av magikern Tatu Tyni i designen. Självklart är händelser och känslor beräknade i en sådan internationell underhållningsprodukt, men när allt görs med Disneys erfarenhet och skicklighet tvingas tittaren ge efter för underhållningen och kasta sig in i en helt annan värld i tre timmar.

Läs mera

,

Recension

EN TÅRFYLLD BEDÅRANDE SKÖNHET OCH ETT MONSTERDet finns inget du kan göra åt det, men Helsingfors stadsteaters musikal Skönheten och odjuret får dig att tugga på kinderna så att tårarna inte rinner i massor. Den gamla historien om den förtrollade prinsen har upprepats så många gånger att man skulle tro att den redan blivit av trä, men så var den inte. Scenens charm drar in dig utan motstånd, och den pratande tekoppen, det franska ljuset och den tätt läppade garderobsklockan känns inte alls konstiga.Scenanpassningen av Disneyfilmen är så professionellt utförd att man knappt kan rynka på näsan åt någonting. Liisa Ryömäs finska översättning är busigt fräsch, Katariina Kirjavainens scenografi är sagolik och Sari Salmelas kostymer är respektfullt insiktsfulla, ända ner till de dansande middagsfaten.Regissören Hans Berndtsson arbetar med samma musikal för andra gången, och slutresultatet är noggrant genomtänkt, fint tonad teater ner till minsta detalj.Musikaliska färdigheter har prövats, det finns inga svaga länkar. Dansarna är byborna, monstren som lurar i skogen, och slutligen det yrande porslinet som serverar Skönhetens middag i monstrets slott.Självklart är det bara kalkylerade amerikanska drömmar och sagornas flykt från verkligheten, men det fungerar.

Läs mera

,

Recension

SKÖNHETEN OCH ODJURET ÄR MYCKET KOMMERSIELL – OCH MYCKET CHARMIGDisneymusikalen Skönheten och odjuret , baserad på den franska sagoklassikern, hade premiär på den stora scenen i Helsingfors stadsteater. Premiärpubliken var ovanligt charmad av applåder och jubel under hela föreställningen. Och inte utan anledning.

Läs mera

,

Recension

DISNEY-MAGI MOT MAGENHelsingfors stadsteaters Skönheten och Odjuret är ett fängslande skådespelFör bara ett år sedan skulle knappt någon ha tänkt på att jämföra någon teatermonstermask på Lordi. Nu kan analogin inte undvikas.Den här gången är det dock inte Tomi Putaansuu som står bakom masken, utan skåren Kari Arffman. Och detta är inte Hard Rock Hallelujah utan Beauty och Monster, Finlands första Disney-musikal, som hade premiär i torsdags premiär på den stora scenen i Helsingfors stadsteater.Oavsett vad du tycker om underhållningsjätten Disney, så är den det nu Det är ett sådant spektakel att sorlet är borta. Skönheten och odjuret är Underbart utförd teater med stora känslor som tar publiken med sig med dem.

Läs mera

,

Recension

DISNEY MUSICAL TYSTAR TITTAREN

Läs mera

,

Recension

Den stjärnklara himmeln i en saga öppnar sig på den stora scenen i Helsingfors stadsteater

Läs mera

,

Recension

KOMEDI BLOMSTRAR I DEN MAGISKA VÄRLDENNär Disney släppte det animerade äventyret Skönheten och odjuret från 90-talet Jag gick själv i grundskolan. Sagan slog till som kolmonoxid. Efter besöket på bion fick vi hem berättelsen för en video, som Jag tittade igenom den så många gånger att jag kunde recitera nästan alla rader och sjunga sångerna tillsammans med berättelsen. Jag minns till och med att jag gungade i lågstadiet under rasten och sjöng högt med mina vänner Beauty Belle’s Sånger.15 år senare blev Skönheten och Odjuret Finlands första Disney-musikal gjord för teaterscenen. Helsingfors stadsteater När jag sitter på premiären minns jag fortfarande nästan allt dialoger och sånger utantill. Det är roligt att se hur nära linjerna för prestationen följer formeln för den ursprungliga animationen. Men även om du känner för att sjunga Det är bättre att lämna det till den som känner det bäst.Marika Westerling, som spelar rollen som Belle, är riktigt bra på att sjunga. Westerling, som också spelade som bakgrundssångare på Elton Johns sommarturné, är har studerat musikalteater vid Royal Theatre of London Musikakademin. Belle samt monstret med Sören Lillkung Kari Arffmans låtar turas om och driver berättelsen framåt smidigt i en nästan helt komponerad musikal.Men det bästa med föreställningen är arbetet av Risto Kaskilahti och Eero Saarinen framförd av den humoristiska duon Lumiére och klockan Cogsworth. Allmänheten gör det inte Du kan inte låta bli att brista ut i skratt när du vrider dig med fransk accent Kaskilahti slänger ut några klunkar i sin ljuskostym. Utan det här komiska paret och skämten mellan dem Berättelsen om Skönheten och Odjuret skulle sakna något väsentligt. Humor är den som tilltalar både familjens yngre och äldre tittare.

Läs mera

,

Recension

HYSTERISKT HOKUS-POKUS

Läs mera

,

Recension

FRÅN FLICKA TILL KVINNA ÖVER EN NATT

Läs mera

,

Recension

REN UNDERHÅLLNING MED EN GYLLENE KANTPori Jazz-regissören Jyrki Kangas‘ standardsvar på frågan varför de stora namnen på Skrivarholms scen så sällan hade något med jazz att göra, var att han använde dem för att betala för den mindre publikvänliga jazzdelen av programmet.Detta är tydligen också våra teaterchefers resonemang. Traditionell talteater drar sällan eller aldrig full sal, vilket musikaler ofta eller alltid gör. Med andra ord är Asko Sarkola “tvingad” att sätta upp en musikal per år på huvudscenen för att kunna göra seriös dramatik på de andra scenerna.Det betyder inte att musikalen som genre inte också kan vara “seriös”. Det handlar helt om hur det görs. De stora musikalerna i historien är stor konst liksom till exempel opera eller klassisk dramatik, men har alltför ofta lidit av halvfärdiga föreställningar där varken text eller musik har kommit till sin rätt.

Läs mera

,

Recension

Den fantastiska Disneymusikalen gör inte förväntningarna besviknaBaserad på en Disney-animation är Skönheten och odjuret allt du någonsin kan önska dig av en sagomusikal för hela familjen: en visuellt frodig och fantasifull, charmigt lärorik berättelse med precis lagom mycket spänning, skickliga skådespelare, sångare och dansare, en språkligt rik, flerskiktad och rolig text (tack vare den finska översättaren Liisa Ryömä) och fängslande musik: magin och magin i en saga.Det är lätt att tro att musikalen är en av de dyraste produktionerna på Helsingfors stadsteater. Allt visar att inget har lämnats åt slumpen och naturligtvis har Disney-företagets krav varit sådana att ingen fattigmansversion kan vara utesluten.Föreställningen följer nära strukturen och andan i Disney-animationen från 1991, så det kommer inte att finnas några obehagliga överraskningar även för barntittare som känner till berättelsen väl. Det kan finnas många åsikter om huruvida det är vettigt att kopiera filmen så exakt till scenen, men minst 33 000 personer som redan har köpt biljetter tycker det. Cirka 70 procent av musikalens biljetter har sålts i förväg.Att diskutera vems pengar som har använts för att göra en fantastisk föreställning är en annan sak, men teater är alltid teater och förtrollar sina åskådare på ett helt annat sätt än film. Det är vad skaparna förlitar sig på, och inte förgäves. Musikalen Skönheten och Odjuret fångar den vuxna tittaren bortom vardagsverkligheten för ett ögonblick, och föreställningen på knappt tre timmar känns mycket kortare. Underhållning när det är som bäst.

Läs mera

Kommentarer

Ei kommentteja